Jag känner mig som en Hesabo när jag vet, att när det är 11 minuter väntetid på 7:ans spåra på Alexandersgatan, hinner jag med 6:an från Kaisaniemi om jag småspringer till hållplatsen.
Jag känner mig som en lanttis när jag glatt hälsar på grannarna i trapphuset och de ser på mig som om jag skulle vara galen alternativt hög och skakar på huvudet.
Känner så igen mig! Klockrent!
ReplyDeleteAnne
Ja men de e ju så sjukt. Ibland kollar de ju upp och stirrar fittigt tillbaka. Kan inte fatta. Jag tänker aldrig sluta hälsa i trappan!
ReplyDelete:)
ReplyDelete