Livet lunkar vidare

Lyckan när livet bara fortsätter framåt. Lätt lunkandes. Med båda fötterna stadigt i marken. Jag har liksom ingen chans. Ingen utmattning i världen. Inga negativa tankar eller känslostormar kan få det att stanna. Det bara går vidare. Lite vingskjutet haltandes kanske. Men stannar gör det inte. Och den trösten. Life goes on. Allt förändras. Bara att hänga på då antar jag.

Ps. Er kärlek. Fattar ni hur den lyfter. Inte bara mig utan alla de som läser. Och inte bara det jag skriver. Utan det ni skriver i kommentarerna. Peppar mig. Varandra. Berättar hur ni har det! Kommentarerna till inlägget igår fick mig på fötter. Helt bokstavligen. Det här är äkta kärlek vänner. Tack! Tack Tack!