Jag har inte en gång tänkt tanken att en känsla bara kan få vara det den är. Att alla känslor är till för att kännas. Att alla känslor ska få ta lika stor plats. Att ingen känsla är mer fel än någon annan. Jag försöker smälta och ta till mig denna nya synvinkel. Jag övar praktiskt också. Idag skrev jag ett argt brev. Grät. Slog på boxningsäcken och ropade. Jävlar vad befriande.
Men tillika skrämmande Jag är rädd för att öppna upp argburken. För att den där uppsamlade ilskan är gigantisk. Tänk om jag översköljs av en tsunami av arga känslor. Och aldrig kan sluta slå.
Det är jättebra att vara arg. Krama om känslan! Det är betydligt värre om du inte är arg, ledsen, glad. Utan bara likgiltig, kall. Så länge man känner så är man förankrad.
ReplyDeleteKRAM
Du är klok du kvinna. Det känns mycket bättre när den får komma ut. Den där likgiltiga känslan är mycket värre. Kram på dig.
ReplyDelete