När en säger högt vad en vill. Vågar vara ärlig. Då smäller det till i piñatan och karameller en inte visste existerande regnar ner över en. JA. Det är precis så. Låter väldigt extravagant och härligt. Men vet ni. Jag lever i det där regnet. Ofta sitter jag förstummad och tittar uppåt. På de där skinande blanka karamellerna som sakta dalar ner över mitt huvud. Jag sitter där och skrattar. Skakar på huvudet och ler ända ner i fotsulorna.
Jo jag har dagar då hela jag inte ler. Men de dagarna vet jag att det bara är ett tillfälligt moln som skymmer godsakerna. Det är en liten mental paus. Oftast för den otroligt mycket klokskap med sig. Oftast när molnet ger vika. Är den där karamellcirkusen tusen gånger klarare. Nya smaker och färggranna omslagspapper uppenbarar sig. Jag ser vägar som jag inte upptäckt tidigare. Ett lager faller av. Och poff. Där under ytan ligger en till liten skatt. Som jag får upptäcka och pröva.
Jag lovar. Du kommer att tycka det är förunderligt.
Ps. Ja. Jag har ordet "piñata" i rubriken endast av den enkla anledningen. Att. Jag är så jävla stolt över att jag lyckades hitta ~ tecknet. Och fick till det på n:et. Helt själv. Utan google. Dock kom jag inte på ordet piñata. Så jag googlade "mexikanskt kalasdjur". Gotta love google.
Va kul att du är tillbaka i bloggsfären! Så glad man blev att se att du är med igen :)
ReplyDeleteHej Heidi! JEEE! Jag tycker också det är superkul. Sjukt trist utan er. Kram!
ReplyDelete