HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, March 24, 2015

Stig ut. Tänk om.

Ni vet det där med att bara vara. Det där man inte egentligen ska idka allt för mycket av. För då kan någon tycka man är lat. Eller gud förbjude att man inte skulle ha något att klaga på i kafferummet. Inte lika mycket stress. Inte lika många åtagande. Inte lika slutkörd. Som alla andra.

Men vem är det som har hittat på det här systemet vi lever i? Va? Vem säger att vi ska vara glada människor? Vem säger att vi ska vara smala eller starka eller se ut som en barbie? Vem är det som menar att vi ska ha allt på klart? Sätta upp mål och åstadkomma storheter här i livet.

Och varför ifrågasätter vi inte mer. Hur kommer det sig att vi ställer oss i ledet. I kön där alla står rädda och väntar på att bli utpekade som misslyckade.

Tänk tanken. Att du tar ett steg till vänster. Eller två. Du kanske går några meter. Ställer dig på sidan av den där långa ringlande kön. Ser du vansinnet. Blir du inte full av skratt. Eller gråt. Där står vi. Rädda för att göra fel. För att vara fel. I allt. Och inför alla.

Men du. Nu när du står där på sidan. Jag vet. Jag lurade dit dig. Men ändå. Hur känns det? Inte så hemskt som du trodde va. Till och med lite skönt. Befriande kanske. Lite sådär pirrigt som när du stal pengar ur pappas plånbok när du var liten och ville ha godis. Egentligen borde det kännas helt fel. Men konstigt nog känns det bara rätt och roligt.

Tror ni. Att det kan vara så. Att om vi bara är. Stiger av tåget. Släpper taget om alla sjuka föreställningar. Slutar tro att vi borde göra mer. Bli bättre. Se ut på ett visst sätt. Hålla tillbaka. Eller uträtta storheter. Passa in i mallar. Ja vad som helst som gör oss rädda. Tror ni. Att vi då. Kunde ha så jävla mycket roligare. Tror ni att vi genom att släppa stressen. Också kunde få mer uträttat. På samma gång som vi har kul. Som en liten vinst-vinst situation.

Det tror jag. Och förstår ni hur lajbans vi skulle ha på kafferasterna. När Berit skulle stå på händerna. Och Jörgen bjuda på fuldans. Klockan två. På en helt vanlig tisdageftermiddag.
 

Ps. Vad skulle du göra om du steg ur kön en dag? Om du inte längre var rädd? Jag skulle dansa och sjunga högt på gatan. Eller kanske köpa en gammal mankka som jag sku gå med på axeln. Definitivt skulle jag dansa mer. På officiella platser. Sen sku jag gå runt med magapaito och kanske även ha en ryggsäck som ser ut som en teddybjörn. Bara för att jag kan.

Friday, March 13, 2015

En utvilad jävel

Plötsligt lättar stegen. Ni vet när de känns som att en går med fjädror under hälarna. Nästan hoppar fram. Glada sånger spelar innanför pannbenet. Och lusten att bjuda upp gamla gubbar till dans mitt på gatan är påtaglig.

Jag sov 11 timmar inatt. Sömn. Och vår. Inte att underskatta. 


Trevlig helg! Kom ihåg att sprida vårkärlek. Och ta en extra tupplur. Bara för att. 

ALL THE LOVE! 


Wednesday, March 11, 2015

Med vind i seglen

Jag ligger här med alla känslor i världen. Och funderar på hur det är att segla på lugna vatten. Det har aldrig hänt mig. Mitt liv stormar. När jag tänker efter. Så har det har alltid stormat.

I korta stunder har jag legat stilla och blickat ut över spegelblanka hav. Känt doften av fiskmås. Vänt ansiktet mot solen och känt fräknarna födas på min nos.

I korta stunder har allt varit stilla. Inuti. Utanpå. Som en påminnelse av en annan värld. En utopi.

För jag är nog inte gjord för spegelblanka hav. Polerade ytor är inte min grej. Jag seglar bäst med lite vind i seglen. Ibland när det stormar riktigt ordentligt önskar jag förstås att jag vore en lyx yacht som fick stå orubblig i en hamn och se extravagant ut. Men så drar stormen förbi. Och jag skrattar. Och undrar hur jag ens kunde tänka tanken. På att stå stilla.

Livet mina vänner. SÅ oerhört stort. Tänk att få segla i de mäktigaste av stormar. Tappa fotfästet när vågorna sköljer över en. Bege sig ut. På öppet hav. Utan land i sikte. Och kunna lita på. Att vågorna alltid tar en. Hem. Till en trygg hamn.


ALL KÄRLEK