HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, September 29, 2015

PMS

Detta fantastiska påfund. Som gör en duglig som människa i exakt tio dagar av tjugoåtta. När jag blir biljadär ska jag skänka alla mina pengar till PMS forskning. Jag säger som sniff. Helvetes jävla skit. 

Ps. Ni såg väl muminfilmerna där runt 2005. Gjorda av Ted&Kaj. De var ju fantastiska. Kanske det bästa som någonsin hänt i humorväg. 

Ps2. Det allra roligaste med PMS är ju att den går bananas av stress. Så om man känner sig allmänt nertrampad av stressen eller andra jobbigheter. Då sätter den i högsta växeln och gasar som att den får betalt. Jo man tackar.



ALL KÄRLEK FRÅN ARGA HORMONER! 

Sunday, September 27, 2015

Livet är enkelt

 

På sista tiden har jag funderat kring andlighet. Och hur mycket alternativa vägar det finns att ta. Hur det pratas om att finna sitt "sanna jag". För att inte tala om kall. Alla MÅSTE hitta sitt kall. Annars är det liksom lönlöst att existera. Nägonstans marknadsförs hittandet av kallet och sig själv som det viktigaste i livet. Och framförallt som något extremt stort och livsomvälvande. Vilket det säkert kan vara för en del. Men vet ni. Inte för alla.

Det kan också bli precis tvärtom. Så blev det för mig. Eftersom jag tenderar att överprestera och sällan vet när saker och ting är tillräckliga. Hittade jag mig själv men fortsatte att söka. Jag tror att det där med att finna sitt sanna jag är överreklamerat. Uppblåst. Och som så mycket annat i denna värld hypat till tänderna. 

Såhär zen ser jag ut när jag upptäckt att jag inte alls behöver vara zen.

Visst det är nödvändigt att ta tag i sina problem. Om man har sådana. För att kunna må bra. Men ingen behöver egentligen hitta något. Vi är redan. Jag har försökt hitta mig själv nu i över tre år. Sökt med ljus och lykta. För att kunna konstatera att det jag sökte redan fanns. Jag är redan. Och har alltid varit precis så här.

Det kan bli för mycket av allt. Även andlighet. Yoga. Och livssanningar. För att inte tala om Paulo Coelho citat. Som Betnér förargade sig över i Schaumansalen igår. Det blir lätt invecklat när det finns så många vägar man kan ta. Fast livet egentligen är rätt så enkelt.

För hur du än lever. Vad du än stoppar i dig. Hur mycket du än rör på dig. Och vem du än umgås med. Så bryr sig inte livet. Det går sin lilla gång ändå. Tiden stannar aldrig. Den bara fortsätter ticka. Livet drabbar alla mer eller mindre. Hur mycket du än mediterar eller ber. Så sitter vi alla i samma båt. Det enda vi kan göra är att ta ett årtag i gången. Medan vi hoppas och tror på det bästa. 


ALL THE GREAT GRAND

Wednesday, September 23, 2015

Vida vingar


Det är väldigt viktigt att köpa nya kläder inför skolstarten. Undersökningar (vilka vet jag inte) visar att det höjer motivationen och sänker stressnivån. Jajamensan. Jag hann inte riktigt med i år. Sen var det ju varmt som tusan där i början av september också.


Men nu. Nu har jag inhandlat höstbyxa. Jag har blivit med flares. Det var dags nu. Känns mycket fräscht. Jag handlade bara en byxa. Men det känns som att jag har en helt ny garderob. Allt ser annorlunda ut med lite utsvängda byxben. Dessutom växte ju benen några meter. Fantastiskt! Ni måste pröva.


Nu kör vi "Back to the 70s". Allt annat är otänkbart. Häng på! Pang Pang. Eller nåt..

Ps. För den som undrar. Jag känner mig mycket mer zen nu. Och motiverad som få. Undersökningar är att lita på.

ALL THE LOVE!

Tuesday, September 22, 2015

Egoboost är bra för hjärtat

Om det är någon som behöver en egoboost måndagen till ära. Nej vänta nu. Det hann visst bli tisdag. Så klickar ni in er HÄR. En vis kvinna (Hannah) sa en gång. Att när man har hjärtesorg är alla medel tillåtna. "Whatever gets you through the day" var hennes exakta råd. Idag blev det namntest. Kommer definitivt att ta mig igenom den här dagen. Den som gjorde dessa sparade inte på krutet. Helt säkert en amerikan. Älskar amerikaner!


PS. Har ni andra bra tips dela med er. Helst något amerikanskt och härligt. Men inte donuts. Det är för mycket socker och mjöl i dem.

ALL THE LOVE!

Sunday, September 20, 2015

Själa söndag

Gick ju helt åt fanders den där matchen. Men jag fick i alla fall åka buss. Och så träffade jag vänner som jag inte sett på länge. Blev sådär själaglad. Konstaterade att det inte behövs mycket för att få det där gråa molnet att skingra sig ovanför huvudet. Nya perspektiv. Är härliga grejer.



ALL KÄRLEK! 

Ps. Idag var en bra dag. Hur har ni det? 

Saturday, September 19, 2015

Lördagsskogen

Idag blev det skog. Jag hade siktet inställt på Tornbergets vandringsled i Bennäs. Men när jag kom dit skrämde fotbollsmammorna upp mig med björnhistorier. Jag vandrade en liten bit. Innan jag konstaterade att det inte är särskilt njutbart att traska runt med hjärtat i halsgropen.


Körde vidare till Holm. Larsmo kan man alltid lita på. Inte en björn så långt ögat kunde nå. Endast ett par bärplockare med vänliga intentioner. 


Sen gick jag ju förstås vilse. Det händer varje gång. Jag menar. Vem går och fokuserar på de utmarkerade trädstammarna? Man tänker ju på livet. Fantiserar om framtiden och undrar vad man ska äta för gott när man kommer hem. Tack och lov kom jag på mig själv i tid. Eller jag stötte mot en fabriksvägg. Som turligt nog inte var placerad allt för långt från min parkerade bil. Slutet gott allting gott. Så även tacoresterna från igår som nu ligger i magen och myser.

Ps. Jag missledde er med min fredaglista. Det är redan imorgon FFJaro vinner över VPS. Så jag har alltså söndagsplaner. Så mycket för den bejublade spontaniteten.

SKOGSKÄRLEK!

Friday, September 18, 2015

Fredagslistan

Hittade en fredagslista hos en av mina favoritbloggare Sara. Så här kommer en kort veckorapport.
 
> Bäst i veckan hittills?

Vår nystartade memes grupp på Whatsapp med mina bröder.



> Sämst i veckan hittills?

Tröttheten.

> Där har jag ont

Hjärtat.

> Det tänker jag mycket på

Hur livet egentligen fungerar. Och vad som månne är det skönaste sättet att leva det på.

> Det klär jag mig i

Min nya hösthatt.


> Nästa vecka ser jag fram emot

Massage! Och att FFJaro klår VPS i  söndagens derby.

> Det dricker jag

Vatten. Alltid vatten. Ibland med bubblor och en citronskiva om det är riktigt festligt.

> Idag händer detta

TGIF. Fredagstacon ligger i magen och myser. Jag ligger i soffan och funderar på att streama Kardashians. Hoppas på att det händer så lite som möjligt ikväll.

> Och på lördag det här

Ingen aning. Planerade helger är det värsta som finns. 

> Söndagen tillbringas så

Men sluta! Jag vill ju vila så jag kan vara beredd om jag får spontana infall. 

> Och mest av allt önskar jag detta

Fred på jorden. Att kärleken fick styra allt. Måste säga det här. För jag kommer aldrig att vara med i Miss Universum.


Bonusfrågan. Man (jag) måste alltid sätta till en egen förskräckligt objektiv fråga.

>Sötaste hunden den här veckan (och alltid)


@dogothedog

ALL KÄRLEK!

Friday, September 11, 2015

Tajta klänningar kan rädda liv

Fick frågan om vad min blogg handlar om för någon vecka sedan. Jag svarade att det är en blogg om när livet är skit. Men att jag inte skriver så mycket längre. Eftersom livet är ganska bra. 


Just precis idag är det en smärre dynghög. Och jag vill ju inte inleda er i tron att det är fantastiskt. Så pliktrogen som jag är säger jag. Hej! 



Jag funderar på det här livet. Hur allt är flyktigt. Hur allt ändras. Det är ganska skönt att tänka på det när man krisar. Favoritjeansen är för små eller någon dör. Det är inte lika närvarande att tänka på livets föränderlighet när allt är toppen. När lyckan sprutar ut genom öronen på en. Då vill man ju bara hitta en stor pausknapp. Trycka stopp. Och bo där för evigt. 


Men tänk om man kunde släppa taget om både sorg och lycka. Leva i nuet och inte hålla oss fast vid någonting. Veta att allt ändras. Både det som gör oss glada och ledsna. Och vara okej med det. Då skulle man nog vara en ganska skön och avslappnad typ. Förmodligen också en robot eller Eckhart Tolle.


Nu är jag varken dera. Och ämnar inte att bli heller. Varken en robot eller Tolle ser särskilt bra ut i tajta klänningar. Det gör jag. Då får jag stå ut med att det känns trist när livet ändrar riktning. När något inte blir som jag tänkt mig.



Jag följer tidigare fungerande recept. Gråta. Känna. Mocka skiten. Fortsätta framåt fast jag ibland inte vet hur och vart jag är påväg. Och så mycket hav och skog på de. 



Frid ut! 


ALL KÄRLEK I HELA VIDA VÄRLDEN.


Ps. Tack för att ni finns!