HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Friday, March 28, 2014

Medvetenhet är koolt!

Har känt mig rastlös och orolig hela veckan. Haft en trötthet som tagit sig uttryck i irritation. När jag är orolig i kroppen. Kan jag inte vila även om jag vet att jag kanske behöver. Den här veckan har jag kört en ny taktik. Jag har varit medveten om mitt oroliga sinne och rastlösa kropp. Tränat mer än vanligt och rört på mig för att trötta ut mig.

Igår gick jag på yin yoga. En lugn yogaform där man sitter i yogapositioner en längre stund. Yin yoga påverkar meridianerna i kroppen. Och hjälper till att lösa upp spänningar. Jag kände under passet igår hur jag blev mer och mer trött och avslappnat. Kände hur spänningarna en efter en gav efter och slussades ut ur mig. Det var riktigt häftigt!

Inatt sov jag i 13h och idag har jag inte varit speciellt aktiv. Känner mig ännu helt utmattad och mörbultad. Men till skillnad från tidigare när jag slår i en vägg helt plötsligt. Undrar vad som hände och gräver ner mig i självömkan. Har jag den här veckan gjort det medvetet. Det om något måste ändå vara ett steg i rätt riktning.

Kanske det är såhär jag fungerar. Jag samlar energi och så kör jag tills den är slut. Sen laddar jag några dagar och så fortsätter jag igen. Vem vet. Just nu fungerar jag så i alla fall. Medvetenheten. Acceptansen. Så kool.

Ps.  Jakobstad Yin yogas det på StudioZ torsdagar kl.16.45 med Marica. 6e gången. Drop-in. Koma mee!

Ps.2. Boktipset. Läser Eckhart Tolle "The Power of now" just nu. En gammal vis favorit.

Ps.3. Här är Sofias helgastro. Ingen jättehjesan helg för min del om en ska tro på stjärnorna. Men jag kanske skippar deras vägledning den här gången.

Thursday, March 27, 2014

Lite astrologi

Alltså jag blir mer och mer intresserad av astrologi. Mycket tack vare två suveräna bloggar jag hittat nyligen. Nämligen Helenas och Sofias. Jag är vattuman med ascendent i Skytten. Här kan ni läsa om vad ascendent är för något. Är så roligt att läsa. Eftersom det så ofta stämmer mitt i prick på mig. Idag skrev Helena om hur stjärntecken författar/skriver.

Såhär står det om mig.

Vattumannen
Du vill skriva för att förändra världens synsätt. Likt en demonstrant som vill uppmärksamma omvärlden på att det är dags att tänka om och tänka nytt, så vill du göra detsamma med dina ord. Du är inte en aspirerande debutant som låser dig vid att ett förlag måste anta ditt manus. Du tar hellre saken i egna händer och ser till att ge ut din bok via self-publishing eller läser helt enkelt in dina texter och sänder ut dem i världen via en podcast eller kanske en hemsida som erbjuder dina läsare att ladda ned ditt verk som e-bok.
Skytten
Du har troligen känt dig dragen till ord och skrivande i hela ditt liv. Tillsammans med Tvillingarna är du ett av de tecken som högst troligast blir publicerad under din livsstid. Du kanske väntar på det där antagningsbeskedet nu, eller så har det redan hänt. Ditt skrivande karaktäriserar ofta av en sorts informativ underliggande ton. Du vill att din text ska kännas upplysande och du vill gärna nå en position som ger dig ett rykte som expert inom det område du skriver inom. Du använder troligen akademiska kunskaper blandade med excellent humor för att skapa verklighetstrogen fiktion.
Inte långt ifrån sanningen! Kolla in om det stämmer för dig. HÄR!

Wednesday, March 26, 2014

Dagens Amen


Jag älskar citat. Och. Kärleken är till för att delas.

Vem vill byta hatt eller huvud?

Mitt huvud spinner allt för snabbt för mitt eget bästa just nu.

Den där. Perfektionen. Ligger där och pyser bredvid sin fula kompis. Inte tillräcklig. Och om de nu bara låg och pöste. Skulle det inte vara något problem. Då kunde jag ju ha koll på dem. Slänga ett öga nu och då. Bjuda dem på lite chips när de börjar röra på sig.

Men nu leker ju de där jävlarna kurragömma. Och maskerader. Ojoj. Det är deras favoritlek. Alla tiders.

När jag släpper perfektionstänket på ett plan dyker det genast upp på ett annat. Jag försöker älska min kropp som den är. Då dyker en typ upp med välpolerad stråhatt. Tycker att jag ska börja gå i trasor och inte sminka mig längre. Det går ju inte att vara både och. Antingen ytlig eller helig. Helst i kloster vill hen att jag ska gå. Raka av mig håret och sjunga OM tills döden skiljer oss åt.

Jag kan ju inte predika kärlek och förståelse. Samtidigt som jag vill att min kropp ska se annorlunda ut. För allt i världen. Kan jag inte tillåta mig vara människa. Eller bara vara. Överhuvudtaget.

Ingen är så elak mot mig själv som jag själv. Eller som. Perfektionen. Och. Inte tillräcklig. Fan det säger ju sig självt. Ingen. INGEN. Kan ha en polerad stråhatt. Lämna mig ifred!


Tuesday, March 25, 2014

Dagens amen


Mirakeltänk

Jag tänker på hur mycket lättare livet blir när en ser allt som mirakel. Eller om ni tycker det låter för flummigt. När en ser saker från den positiva sidan. För mig räcker det där med positiv inte riktigt till. Mitt liv blev häftigt på riktigt. När jag fattade att det finns en enorm kraft. Som vi alla är omringade av. Och delaktiga i. En kraft som jag kan förlita mig på. Och eftersom jag är del av den. Får jag tillbaka. Det jag ger.

Det blir klarare hela tiden. Och jag bevittnar det ena miraklet efter det andra. Nu har det gått så långt att jag förväntar mig mirakel. Jag VET. Att allt löser sig till det bästa. Inte alltid på det sätt som jag hade föreställt mig. Men alltid så att jag i efterhand kan se klart och tydligt att jag inte alltid själv vet bäst.

Det pratas mycket om att kämpa. Ge allt. Ställa upp mål som skrämmer livet ur dig. Aldrig ge upp. En del är säkert sant. Men för mig började pusselbitarna falla på plats när jag gav upp. När jag lag det där eviga kämpande åt sidan. När jag släppte taget. Lät livet flöda som det ville. Inte kämpade emot den där snålblåsten längre. Utan lät den svepa mig med sig. Öppnade hjärtat och sinnet för möjligheter jag aldrig kunnat uppfinna själv.

Att låta livet komma till en. Ge över kontrollen. Släppa taget. Skrämmande in i benmärgen. Men övning ger färdighet. Och en jävla utdelning.


Jag helt skitglad idag i min nya vårtopp efter jumppan.

Ps.  Ett av dagens små mirakel. Jag gick på morgonjumppa på mitt gym för första gången idag. Det var inte ett pass jag kanske hade önskat mig. Men det ända som fanns. Så jag gick ändå. När jag kommer till gymmet blir jag informerad om att instruktören är sjuk. Och att det blir ett BodyBalance-pass istället. Ja. Alltså mitt favoritpass. Jag är inte ens förvånad längre. Bara tacksam till tusen. Oh happy day!

Monday, March 24, 2014

När piñatan exploderar

Alltså det här livet. Nog är det ju lite förunderligt. Eller nej. Det är mycket förunderligt. Och när en öppnar upp för alla de här förunderligheterna. Ja då blir det bara mer och mer förunderligt. Efter en tid av förunderligheter. Några meningar av upprepande av ordet. Då min vänner. Då slutar en tycka att det är förunderligt. Börjar förstå att det är såhär det SKA vara. Det är såhär det var meningen att de skulle se ut hela tiden.

När en säger högt vad en vill. Vågar vara ärlig. Då smäller det till i piñatan och karameller en inte visste existerande regnar ner över en. JA. Det är precis så. Låter väldigt extravagant och härligt. Men vet ni. Jag lever i det där regnet. Ofta sitter jag förstummad och tittar uppåt. På de där skinande blanka karamellerna som sakta dalar ner över mitt huvud. Jag sitter där och skrattar. Skakar på huvudet och ler ända ner i fotsulorna.


Jo jag har dagar då hela jag inte ler. Men de dagarna vet jag att det bara är ett tillfälligt moln som skymmer godsakerna. Det är en liten mental paus. Oftast för den otroligt mycket klokskap med sig. Oftast när molnet ger vika. Är den där karamellcirkusen tusen gånger klarare. Nya smaker och färggranna omslagspapper uppenbarar sig. Jag ser vägar som jag inte upptäckt tidigare. Ett lager faller av. Och poff. Där under ytan ligger en till liten skatt. Som jag får upptäcka och pröva.


Lyckan finns inte på utsidan mina vänner. Aldrig. Du hittar den inne i dig. Alltid. När du dammar av dina gamla ingrodda föreställningar och beteenden. När du öppnar ditt hjärta. Placerar ett förstoringsglas framför det. Låter solens strålar bränna en liten öppning. Står stadigt. Iakttar hur öppningen blir större och större. Tills det en dag brinner en sprakande brasa där inne. En brasa som kommer att förstumma dig. Få dig att skaka på huvudet av lycka och le ända ner i tårna.

Jag lovar. Du kommer att tycka det är förunderligt.

Ps. Ja. Jag har ordet "piñata" i rubriken endast av den enkla anledningen. Att. Jag är så jävla stolt över att jag lyckades hitta ~ tecknet. Och fick till det på n:et. Helt själv. Utan google. Dock kom jag inte på ordet piñata. Så jag googlade "mexikanskt kalasdjur". Gotta love google.

Sunday, March 23, 2014

SNAKK listan

Min stil i tre ord:
Fri. Varierande. Obegränsad.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp:
Jag är inte speciellt rädd för plagg. Kom på bara!

Just nu har jag på mig:
Min morgonrock. Har förstått charmen i dessa plagg först efter trettio år. Ni kan fatta jag är frälst. 

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm:

 


Det här är bild på mig för länge sedan:

Ni märker kanske att stilen inte ändrat avsevärt på typ fem år. Inte håret heller.

Jag känner mig snyggast i:
Klänning!

Mitt favoritplagg just nu:
Jag vill ju säga morgonrocken. Men bortsett från den. Kanske mina nya vårjackor. Leopardkappan och parkasen. Båda köpta på 70% rea på Lindex. Jag älskar jackor! 

Min stil hemma med tre ord:
Färg. Personligt. Egensnickrat.

Jag skulle aldrig inreda med:
Jag tänker sällan sådär. Är allt för föränderlig och impulsiv för ordet aldrig. Med det sagt. Tror jag inte att en skitbrun fondvägg som skiftar i violett kommer att få ta plats i mitt hem. Någonsin.

Pryl jag suktar efter:
Okej först måste jag ha ett hus. Men jag SKA ha en inomhusrutschbana. Om inte i detta liv så i nästa. 




Mitt bästa stylingtips:
Man tager vad man haver. Have fun! 

Min favoritplats hemma:
Vardagsrummet.




Mitt problemhörn hemma:
Helvetespassagen mellan sängändan och sovrumsväggen. Där jag emellanåt förvarar halva min garderob i en mindre vacker hög.

Ps. Jag sku gärna ljuga och säga att jag lyssnat på Linns&Nadias nya SNAKKisar. Men det har jag inte ännu. Dock vet ju från tidigare att de är fantastiska. Det är den enda podcasten jag lyssnat på och gillat. In my life! 

När själen bjuder upp kroppen till dans

Livet.

Jag skulle kunna skriva om livet i en oändlighet. Bara sitta och knäppa bokstav efter bokstav. Liten mening. Många punkter. Hjärta och själ i uttrycket. Kroppen som redskap och själen som vägvisare. Att få känna den där sensationen i fingertopparna. Där en massa nervändar möter varandra. Där det inre tar hjälp av de yttre. Där de två världarna möts och dansar tango som om de aldrig gjort annat. En pusselbit möter den andra. Skapar rader av snirkliga figurer. 


Figurer som ses av ögon. Tolkas av själar. Ett ord. Ett uttryck. En meningen. Helt olika betydelser för den som läser. Tar in. För någon är det endast några tryckta ord i en värld av många andra. Ibland kanske det tar sig uttryck i ett höjt ögonbryn. Ett leende. Eller en tår. Där det tryckta ordet finns. Där möts kroppen och själen. Utan den ena. Kan det tryckta ordet inte tas in. Förstås eller tolkas. Vi behöver båda. Och när de dansar. Då sjunger änglarna. Tussilagon slår ut i blom. Och jag. Jag är den lyckligaste människan i hela världen. 

Text är inte bara text. Det är magi. I den renaste av former. 


Ps. När dansar din själ tango med din kropp?


Saturday, March 22, 2014

Lördag. Bra dag.

Aningens bättre feelis idag. Fick två fräknar och grillad korv. En är ju inte så svårupplivad ändå.


Ni kanske undrar vad jag lärt mig under mina tjugo dagar utan er. Jag har kommit fram till följande. Det är inte så värst roligt med förbud. Det går att leva ett liv utan sociala medier. Inget var egentligen annorlunda förutom att jag inte gav internet av min tid. Sociala medier är ett skönt sätt att hänga. Jag gillar att uttrycka mig här. Mitt liv blir varken mer eller mindre utan internet. Allt är väldigt odramatiskt. Inget revolutionerande. Skittrist utan drama. Jag vet. Men så är det. Drama finns det ju gott om på andra plan. Vi fortsätter framåt. En selfie. En like i taget.


ALL THE LOVE!

Friday, March 21, 2014

Det blir inte alltid som en tänkt sig.

Sonia uppmanade mig att blogga. Inatt har jag sovit som en kråka. Idag har jag gråtit mest hela dagen. Just nu sitter jag med sprängande huvudvärk och tänker på hur jag mycket heller skulle bryta alla ben i hela kroppen på en gång än att vara psykiskt sjuk. (Det där måste förresten vara den längsta mening jag skrivit i mitt liv.)

Min internetdetox urartar helt och hållet nu. Jag skiter verkligen i det. Just nu behöver jag idka beroende. Och det minst harmlösa av alla mina utlopp är väl ändå internet.

Hur kan det ta så här förbannat länge att ta sig ur en utamattningsdepression? Va? Vem kan svara på de? Hur i helvete kan det fortfarande vara såhär jobbigt efter två år? Snälla människor. Ni som känner att ni är på väg in i någon sorts vägg. Ta det här från mig. TAGGA NER! Här vill ni inte hamna.

Dagens feelis.


Nu ska jag slänga in en panadol. Och fortsätta stirra in i väggen tills jag blir galen av trötthet, självömkan och raslöshet.

Fridens liljor!