HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, May 26, 2015

Tomaten pratar om livet

Jag tror att jag aldrig rodnar. Ni vet jag har ju en bild av mig själv som världens tuffaste brud. Det får jag äta upp i den här v-loggen. Så. Vill ni se när jag blir illröd. Mumlar. Och säger saker alla redan vet. Titta! Det bjuds även på inslag av en liten ettrig hund. Och hav. Både hav och skog. Inte så mycket skog den här gången dock.

Förresten. Jag bjuder er på något ganska äckligt där i början. Så för allt i världen. Se inte den här videon i HD. Använd er av så liten manick som möjligt. Helst en Nokia 3210. Okej. Hejdå!




PS. Här hittar ni Tilia-podden där Carolina Gynning pratar om ångest 31 maj.

Monday, May 25, 2015

Kan jag bara få göra fel!

Ibland tänker jag att de skulle vara trevligt att få vara. Precis som jag är och känner mig. Kanske lite mera arg. Och lite mindre positiv. Eller åtminstone inte tycka att det är fel. Att känna svartsjuka. Frustration. Ilska. Trötthet. Tillsammans med alla de andra känslorna som finns på "The Secrets" svarta lista. Att jag skulle tillåta mig vara en människa. Lite nu som då.

Ibland händer det att jag inte tycker om någon. Att jag tänker onda tankar. Men jag hinner aldrig tänka klart. För någon i mig. Ja ni hör ju hur det låter. Anser att det är fel. Att det är bäst att sända ut kärlek. För det du sänder ut drar du till dig. Så står jag där och kämpar. Med att tänka goda tankar om någon jag inte gillar. Samtidigt som jag känner avsmak mot mig själv. För att jag lyckas halvbra. Och funderar på hur det är möjligt att jag ens kunde ha den tanken i första taget.

Ibland händer det att jag är ledsen. Att jag är trött inte riktigt orkar. Det snurrar negativiteter i huvudet som på en gammal grammofon. Jag hittar på katastrofscenarion i huvudet. Och vill helst avskärma mig från allt vad mänsklig kontakt heter. Jag tänker att alla andra klarar det här livet så jävla bra. Och här ligger jag med ångest och psykbryt. Jag undrar hur är det möjligt att jag efter tre år fortfarande inte har förmått mig bli en normalfungerande individ.

Med jämna mellanrum kommer jag fram till. Att jag aldrig kommer att kunna göra rätt. Att det inte spelar någon som helst roll vad jag gör. Hur jag är. För min snedvridna perfektionshjärna ändå kommer att skjuta ner varenda försök jag tar mig an. Aldrig anse att det är gott nog.

Då blir jag arg. Som riktigt förbannad. Och vet ni vad. Jag gillar den känslan. Massor. Jag tycker om att vara arg. Att låta mig tänka. Skit samma. Är det bästa som finns. Det lättar i bröstet. Andetagen går djupare. Och jag slipper kontrollera varje känsla. Impuls och handling.


Om det aldrig ändå är gott nog är det väl lika bra att ge upp. Bara låta saker och ting ske. Under tiden jag går runt och känner ilska. Eller glädje. Eller någon annan rolig eller mindre rolig känsla. Jag vill bara slappna av. Ni vet. Kasta av mig BH:n. Slänga upp fötterna på soffkanten. Och låta långfingrarna dansa i takt till en visslande version av "tip tap tip tap tipe tipe tip tap".


Saturday, May 23, 2015

Låta fara bara!

Vad tror ni. Jag cyklade runt ikväll och tänkte på livet. På hur jag ofta grämer mig över vad det ska bli av mig. Hur jag ska kunna utnyttja min fulla potential. Hitta mitt kall. Och göra de där rätta sakerna. Uträtta stordåd. Sådant som folk minns. När jag en dag kolar vippen.

Men. Jag är inte alls så säker på att det viktigaste här i livet är att uträtta stordåd. Utan att vara en stor människa. Vilket jag tänker är samma sak som att vara sig själv. Ni vet när man träffar någon som är trygg i sig själv. En sån där människa som har accepterat sig själv. Och bara släppt lös. Hur bra känns det inte att vara kring den människan.

Jag tror att vi kan. Genom att bara vara oss själva. Förändra världen. Om du vågar vara dig själv. Inspirerar du mig att vara mig själv. Och genom att våga vara jag. Kommer allt det där jag vill uträtta och uppnå att kännas som en barnlek. Det kommer liksom på köpet. När vi släpper taget. Och låter fara bara.

En liten film från Köpenhamn där jag cyklade runt tidigare i vår.

Ps. Ping Anne & Hannah. Och puss.

Monday, May 18, 2015

Sanningen!

Vi fortsätter på Elizabeth Gilbert temat. Det här är det bästa jag sett hittills i mitt liv. Slog huvudet på alla spikar som någonsin existerat. Sanningen. Det enda rätta vägen. Om du visar dig själv. Som den du är. Gräver ut all skit du gömt undan. Då finns det bara en sak kvar. LJUS! LJUS! LJUS!



Ps. Tack Evlin.


Thursday, May 14, 2015

Världens bästa dejtingtips!

Som singel. Undrar man ju förstås. Hur man ska hitta en fantastisk man eller kvinna. Och som med allt här i livet. Så börjar det innifrån. Japp. Inte på något dansgolv. Jag tänker att det inte handlar om att hitta. Utan att göra sig själv redo för att kunna ta emot. Han eller hon med stort H.

Här kommer världens bästa dejtingtips. Jag lovar. Det ger den bästa utdelningen. Vem vill nu inte dricka vin och titta på en het sak som svänger ihop en gryta. Jag vet. Jag vill.


PS. Fattar ni att Elizabeth Gilbert skrev om sig själv i "Eat Pray Love". Alltså hon är liksom gift med Javier Bardem. Som nästan. Eller ni vet vad jag menar. Crazy!

PS.2. ÅH. Jag tycker så mycket om er.