HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, July 31, 2014

Älska mig.

Att tillåta trötthet.

Hur jävla svårt ska det vara. För mig. Att fatta att jag är en människa. Som inte kan gå på hur mycket som helst. Utan vila. 

Eller. Jag kanske förstår att jag måste vila. Men jag gillar det inte. Jag gillar inte att vara trött. Med allt vad det innebär.

Trötthet är min största fallgrop. Den leder direkt till alla sorters självhat. Vi har ju alla våra utlopp. Men jag går ju bärsärkargång på min kropp. Alltid. Den är min slagsäck. Jag hänger upp den i garaget. Och slår på den tills den blöder. 

Sen äter jag helst hela tiden. För att verkligen säkerställa min värdelöshet. Vem bryr sig. Jag är ju redan sönderslagen. 


Intressant det där. När jag behöver som mest kärlek. När min kropp och knopp. Är utmattade och har arbetat på högvarv. När det ända rätta vore att vila. Och ta hand om mig själv. Hälla upp ett bad med kärlek och förståelse. Tända några ljus. Och sakta sjunka ner bland bubblorna.


Då gör jag precis tvärtom. Jag lägger mig på brinnande kol. Hoppar på spikar. Och piskar mig själv gul och blå. Elak är bara förnamnet. Och den ena spydigheten efter den andra träffar mitt bankande hjärta.


Jag är trött. Både trött. Och trött på mig själv. Det ena får stanna. Men resten får gå. Jag är lika bra trött som pigg. Glad som ledsen. Lugn som irriterad. 

Mitt värde sitter inte i mitt humör. Eller i min energi. Jag tänker sluta mobba mig själv. Det är ju vansinne. Att jag inte ska kunna stå på min egen sida. Jag ställer mig där nu. Med endast kärlek i hjärtat. Och en massa bomull att vira in mig i. 


KRAM!

Tuesday, July 29, 2014

Tro

I lugnet efter stormen. Funderar jag på tro.

Tro är tillit. Förmågan att kunna pausa i ovisshet. Med känslan av att allt ordnar sig. Tro för mig är att släppa taget. Att låta något större än mig själv ta över. Stå vid rodret.

Jag har funderat mycket på det där att släppa taget. Ni vet. Det låter ju lätt lite naivt. Att lämna över sitt liv åt någon diffus kraft. Det kan misstas för lättja och ansvarslöshet. Men så är det inte.


Släppa taget handlar inte om att sitta på soffan. Käka chips. Och tro att allt ska komma serverat på silverfat genom huvudingången.

Släppa taget. Gör jag. Efter att jag gjort mitt bästa. När jag känner att jag inte kan göra mer. När det ända jag har kvar. Är snurrande tankar om olika utfall. Oro för vad som komma skall. Rädsla för att inte få det jag vill ha.


Då ger jag över. Ber att få tillit. Tro på att allt ordnar sig till det bästa. Jag vet att livet svänger brant. Och att jag inte alltid får exakt det jag vill ha. Oftast när jag öppnar mitt hjärta. Och har en orubblig tro på allt löser sig till det bästa. Då. Då får jag oftast inte det jag vill ha. Utan något mycket bättre.


Ibland kan det vara hälsosamt att ge över. Låta universum överraska. Bana väg för nya oväntade händelser. Slänga sig ut i ovissheten och flyta medströms. Alla krokar. Stigar. Och farleder. Behöver inte vara utmärkta. Man kan leva helt och fullt i tillit och tilltro. På ett magnifikt liv.


 All kärlek!

Monday, July 21, 2014

Livet bär

Jag sitter på en parkeringsplats i Larsmo. Och bara känner mig så hel. Fantastiskt fin. Älskad. Lycklig. Och välsignad. 

Jag har byggt ett liv som bär mig. Jag har en stabil grund. Ett fundament. En förbaskat bra utgångspunkt. För att gå vidare i tro. Hopp. Och kärlek. 

Jag svajar inte uppe i en flaggstång som är nerstoppad i sanden. Jag sitter stadigt på en klippa. Med sittbenen nerborrade. Huvudet högt. Och hjärtat vidöppet.

Allt är precis som det ska vara.
Livet. Jag älskar dig! 


Saturday, July 19, 2014

Addiction

Ibland måste man bli påmind om det man redan vet. Som idag när jag såg den här videon. Där före detta supermodellen Amber Valetta berättar om hur det är att leva med sjukdomen addiction.

Jag blir lätt överväldigad av känslor. Ofta undrar jag hur de andra gör. Hur de finner sig i smärtan. Av att leva. Av att stöta på hinder. Större eller mindre. Hoppa över elstängsel. Krypa i leran. Eller bara sitta i det där obekväma. Ovissa.


Jag vill bara fly. Alltid. Inte sätta mig ner bredvid obekväm. Inte känna rädslan. Sorgen. Irritationen. Eller skammen. Jag vill bara fly. Och kryphålen tar aldrig slut. Som Amber säger. Skulle hon bli hög av att slicka på en matta. Så skulle hon göra det.



Jag tror att det finns flera vägar ut ur missbruk. Flera vägar att hålla sig nykter. Men alla vägar leder till Rom. Och ingen slipper undan. Utan att möta sig själv. Att rannsaka sig själv. Att acceptera. Förlåta. Sätta sig ner med allt det man vill gömma. Ta fram det i ljuset. Låta det finnas. Och sakta men säkert älska allt det som man är. Har. Och kommer att vara.


Sårbarheten är en bitch. Det första man vill se i andra. Det sista man vill visa själv. Men utan den är vi bara ytor. Rädda typer som irrar runt och slickar på mattkanter. Och ingen kommer ur ett missbruk utan sårbarhet. Det är nyckeln till frihet. Till att våga bli älskad.



All the love!

Tuesday, July 15, 2014

Stora hjul rullar

Livet just nu. Så närvarande. Så oerhört påtagligt. Och stora hjul rullar. Det går i perioder. När bågar når sin ände. Och cirklar sluts. 

I helgen slöts en cirkel. Som öppnades för fyra år sedan. I backspegeln är det en resa. Jag. Aldrig. Kunde ha föreställt mig. 

Jag skakar på huvudet. Och tittar tillbaka. På hur varje liten bit fallit på plats. Hur allt detta lilla. En efter en. Skapat någonting så fantastiskt. Som. Mitt liv nu. 

Cirkeln slöts. Jag är här nu. Öppen och redo att spänna nya bågar. Rita nya cirklar.

Det är stora hjul i rullning. Själen vet. Och någonstans i det icke fysiska existerar redan allt det där fantastiska jag ännu inte upplevt. 

Jag älskar att leva! 
TACK! TACK! TACK! 

 

Sunday, July 13, 2014

Hashtag livet e lääsh

På fredagen firade vi livet på min gård. Med alla de bästaste av människor. Ljuv musik. Lite bål och ett hångeltält. Blev det. Åtminstone för mig. En oförglömlig kväll. Så mycket kärlek. Och så jävla KUL! 
Tack alla inblandade. Tänk att jag får ha er i mitt liv. Är nog den rikaste kvinnan i världen. Förmögen på kärlek. Vad är nu bättre än de?!

Makku funderar.

Snygga smarta mammor på rad!

Bröderna Wiik ser ut att leka arga leken.

Hjärta!

Den yngsta gästen Ylva 12 dagar gammal.

Pia och Wendy. Sötnötar.

Snyggheter!

Hej Idun!

Oma kiva!

Galningar.

Sonia is kickin' it!

Vad vore en fest utan snygga karar?

Tom och Ped-Sam två fina fiskar.

Bästa bästisar!

PURE LOVE!

MORE PURE LOVE! 
PS. För mer partpics och filmer. Kolla instagram #jagvilltackalivetfest.