HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, August 8, 2017

Pepp!

Tre saker som får mig på extra bra humör:
Sol. Hundvalpar. Närhet.

En person som är extra peppig:
Av personer jag inte känner. Min nyfunna favorit Sara Dahlström. Av personer jag känner. Mickan Finne hon är peppigheten personifierad. 


En perfekt morgon betyder:
Det finns två varianter. Vakna med hund och man. En lördagmorgon. Få mysa i sängen länge innan hunden ska kissa och mannen blir hungrig. Fast egentligen är nog mina ensamma morgnar det bästa jag vet. Att få vakna precis när jag vill. Stiga upp. Gå på promenad med hunden. Dricka mitt frukost och i lugn och ro göra precis vad jag vill. Oftast betyder det idka tid på internet. En perfekt morgon inkluderar aldrig väckarklocka eller uppstigning innan tio. 

Det här gör jag när jag är på dåligt humör:
Gnäller och är allmänt jobbig. Går ut i skogen. Drischar ändlöst på instagram.

Tre saker jag är extra tacksam över idag: 
Att jag får vila ikapp. Min förlovningsring och att mitt liv faktiskt på riktigt är så här bra. 


En pepplåt: 
You're the voice - John Farnham

Det här tycker jag om med mig själv: 
Jag är modig. Rolig. Ja jag tycker det själv. Omtänksam. Kärleksfull. Givmild. Har lätt för att förlåta. Lätt för att lära mig nya saker. Kreativ. 




En person jag vill skicka extra pepp åt:
Anders Borg. Nå nej. Skojja. Alla som inte blinkar ut ur rondeller. Jag tror på er. You can do it!

ALL THE LOVE!

Sunday, August 6, 2017

Lugnet var är du?

Sommaren kom och gick. Så snabb. Så intensiv. Så mycket bättre. Men ändå. Lämnar den mig med en kropp som inte riktigt orkar. Den där ny-start-nu-är-det-höst feelisen finns inte alls. Jag ligger i soffan och stirrar på brasan. Längtar till mörkret och hösten. När löven faller och livet saktar ner. 

Det är inte likt mig att längta till hösten. Jag får ofta panik när augustivindarna viner runt husknuten. Vill hålla i. Ta vara på de sista solstrålarna. Bara benen dagarna och sanden mellan skinkorna. Inte nu. Nu vill jag bara gå i ide. Höstide. Sova. Vira in mig i filtar. Och dricka te i stora Buddah koppar. 

Det är så paradoxalt. Att inte orka med. När det händer förträffliga saker. När det är roligt nästan jämt och den ena festligheten avlöser den andra. Det känns otacksamt att tacka nej. På snudd till skamligt att känna sig utmattad utan att ha livskris eller dödsångest. 


Läser hos Marica om hur hon planerar hösten med mycket yoga och meditation. Jag vill så gärna yoga och meditera hemma. Men mina planerar fallerar jämt. Har försökt på så många olika sätt att få till det. Så nu har jag gett upp. Det känns minst plågsamt för mig själv. Att ge upp. Fast hoppet finns nog. Alltså har jag inte alls gett upp!


Har ni några tips på hur jag ska få till en hemma practice? Hur har ni gjort? 

PS. Nina det där "bara gör" fungerar bevisligen inte på mig.. 

ALL THE LOVE!



Tuesday, August 1, 2017

Hej-ää!

Hur gör djur när de inte bloggat på flera århundraden. De kör säkert någon slags update. Jag gör som djur. Djur är kloka varelser. Det vet vi alla. 

Det har ju hänt ganska stora saker i mitt liv det senaste året. Jag har börjat jobba. Jag har blivit sambo. Ja det blev vi från dagen vi träffades. Men ändå. Vi har renoverat hus. Nu bor vi i de huset. Dessutom är jag nybliven fästmö. Man kan påstå att jag sällan eller aldrig haft det bättre ställt än just nu. 

Nyförlovade. Rödgråten. Stortjöt i en kvart.


Jag funderar nog fortfarande på livet. Blir för trött ibland. Har pms. Gråter. Tror att livet är en skithög. Och så vidare. Men mindre än tidigare och med så mycket mer distans. Jag vet att det går om. Både det överjävliga och det superhärliga. 

Just nu ligger jag i sängen med mensvärk och äter ärtskidor. Tänkte ta mig an en Tomas Sjödin bok. Men än så länge har inget mer hänt än att jag instagrammat en bikinibild och läst bloggar. Den här bloggen är min nya favorit.  

Fin bild på mig. Pga. Har blogg.

Ellen skrev en gång. Någon gång. Orkar inte googla när. Om att (ja nu snedvrider jag säkert hela hennes point här eftersom de va så länge sedan jag läste de) det där med att hitta en partner inte löser alla ens problem. 

Hon hade alldeles rätt. Men. Det jag inte visste innan jag träffade Jonas. Var hur mycket lättare det är att vara två. Att dela livet med nån. Att inte behöva bära allt själv. Bara att få komma hem till en varm famn efter en jävlig dag. Eller någon som lagar mat när man ligger på soffan och scrollar. Jonas tycker jag är äcklig när jag fiser hela tiden. Men han tycker inte mindre om mig för de. Att få vara sig själv fullt ut utan att behöva vara rädd för att man inte duger. Det är det finaste jag varit med om. Hittills. 

Jag har precis simmat i en fors. Oklart vad Jonas håller på med. 

Tack å hej. Bättre lycka (blogginlägg) nästa gång. Men knappast.


ALL THE LOVE!

Wednesday, March 29, 2017

Frukostflickorna goes Jeppis

I lördags var det äntligen dags för Michaela Finne och Frukostflickorna att gästa världens bästa stad. Eventet hölls på After Eight. Förstås. Finns inget skönare ställe.

Alla fantastiskt fina bilder är tagna av Michaela Fagerudd!



Mickan öppnar dörren! Till solen, vårvädret och alla glada kvinns.

 

Det var så fantastiskt kul att få välkomna och våldskrama alla nästan åttio kvinnor som hade bestämt sig för att bruncha tillsammans. 





Jag trodde att jag skulle känna eller åtminstone känna igen alla. Blev så glad av att jag hade fel. Det var en massa för mig nya ansikten som dök upp. I alla möjliga åldrar. Perfekt mix av kvinnokraft. 

Redan innan vi satt igång kunde man känna energin. Den va helt magisk. Det är något speciellt när det samlas starka kvinnor. Alla lyfts automatiskt bara av varandras närvaro.




Så blev det dags för Mickans och mitt prat. Hade sett framemot den här dagen så mycket. Jag var som ett barn på julafton. Exakt samma känsla. Dessutom har det här varit en dröm för mig nu i ett par år. Att få föreläsa. Det står i alla mina drömlistor. En dröm blev sann. Sådär på samma gång. 


Vi började med att andas. Jag vet inte om jag är den bästa andningsinstruktören. Var allt för upp i varv för att låta zen. Men lite extra luft fick de flesta säkert i sig.



Vi pratade om det värsta vi varit med om. Vad vi lärt oss av de. Och hur man gör för att börja tycka om sig själv. I slutet gav vi våra bästa må-bra tips. Mickan tipsade om Michaela Fornis bok "Jag är inte perfekt tyvärr" och slog ett slag för yoga och body balance. Jag uppmanade till mera sömn och att försöka hitta något slag av andlighet att fylla livet med. 



Jag älskade att få föreläsa. Och dessutom få göra det med Mickan. Inför alla fina typer som var där. Tack för all fin feedback och pepp!

Sen blev de maaat! Åh så gott. After Eight gänget hade bakat egna kanelbullor och bröd. Jag åt ägg, nötter och grönsaker. Plus en avokado som Ellen hade tagit med sig hemifrån så jag säkert skulle bli mätt. Haha. Snäll-Ellen!





Cecilia från Legera var på plats med sin flowerbar. Det doftade blommor och kanelbullar så det stod härliga till. Mia från Cosmetique var också där med eko-kosmetika och naturlig tandblekning av kol. Så kul och lite läskigt. 


Den här bruden alltså. TACK för att jag fick göra det här med dig. Du är en stjärna. Och en värdefull vän. Det är lätt när det är rätt. Älskar dig.


ALL THE LOVE!
TACKSÄGELSE.

Monday, January 23, 2017

Är ditt varför starkt nog?

Malin skriver om att man behöver vara hård mot sig själv ibland. Att det inte alltid behöver finnas självkärlek som grund för all förändring. Jag slutade inte röka för att jag älskade mig själv. Jag hävdar ändå att allt man ändrar som man inte gillar med sig själv blir en kärleksförklaring. Det möjligt att det inte är känslan av kärlek som får en att ändra. Det är ofta en känsla av att man fått nog. Vill göra annorlunda eller helt enkelt inte står ut mer. De största förändringarna uppstår när vi inte pallar mer. När det är jobbigare att fortsätta som vi gör än att ändras. 

Under löprundan.

Efter.

Vi behöver ju inte sticka under stolen med att förändringar är jobbiga. Det är ju t.o.m. motsträvigt att gå igenom roliga och efterlängtade förändringar. Någonstan gör man ju en förändring av vetskapen om att det som kommer efteråt är värt slitet och svajet där mitt i processen. Man kan stå ut. För man vet att man vill dit till andra sidan. Den viljan tror jag inte någon annan kan motivera en till. Ens eget varför måste hålla. Det måste vara tillräckligt starkt. Annars ger man upp. 

Ett starkt varför och ett skyddsnät som hålller en om ryggen. Tror på en och stöttar. Då kan man göra vad som helst. Eller vad man vill. 


Jag påminner mig själv allt för sällan om saker jag uppnått. Gått igenom. Förändrat och verkligen jobbat med. Saker som tidigare var otänkbara är idag en självkklarhet och inget jag ängnar tankar åt. Jag är sockerberoende och har inte ätit socker på över fem år. Jag går inte runt och tänker på mat och hetsätning dygnet runt mera. Jag har skämts för min kropp något otroligt, idag tycker jag mest den är fin och har inga problem att sporta baddräkt. Jag tränade alltid tidigare för att jag ville bli smalare eller tajtare. Nu svettas jag ibland endast för att det är roligt och lustfyllt. Jag vill inte ens gå ner i vikt. Så provokativ är jag idag. Jag har rökt i över tio år och druckit alkohol så det stått ut genom öronen. Nu är jag rökfri och absolutist. Jag har haft så många negativa föreställningar om mig själv som jag raserat. 

Press LIKE!

Idag bygger jag mitt liv själv. Precis som jag vill ha det. Med de förutsättningar jag har till förfogande. Vissa saker får man acceptera och jobba runt. Andra kör man över och ändrar så de passar ens syn på livet. Det är ju ändå det bästa med förändringar man väljer själv. Känslan av att man kan. Att man får göra egna bättre val. För sig själv. 



ALL THE LOVE!

Saturday, November 19, 2016

Saker jag funderar på

Jag är ganska trött just nu. Jag funderar förstås på när denna trötthet ska ge med sig. Om jag någonsin kommer att bli återställd. Och hur mitt liv kommer att te sig i framtiden. Samt hur mycket skam det finns invävt i psykisk ohälsa. 

Var andra människor gömmer sina snorkråkor.



Igår funderade jag på det där med acceptans. Ett återkommande tema i mitt liv. Eftersom jag varit mycket envis med att vägra se saker och ting för vad de är. Jag har ju satt likamedtecken mellan acceptans och att ge upp. Jag tror jag lärt mig en del inom detta område. Jag har ju förstått att genom att inte acceptera fakta arbetar jag emot mig själv. Men ändå inte riktigt vela släppa taget. Nu är jag bättre på att acceptera. Förstå att saker och ting ändrar hela tiden. Inget är svart vitt. Och när jag arbetar emot det som är just nu blir det ju bara så himla mycket jobbigare. 

Varför det plötsligt börjar dra i min högra skinkmuskel.

Om det är positivt eller negativt att jag fullkomligt skiter i att röra min hårväxt på benen nuförtiden. Till saken hör ju att jag är relativt nykär. Min pojkvän duttar (okej han duttar knappast men det lät sött) ännu parfym på sig varje kväll innan vi ses. Fixar håret och är allmänt uppklädd.

Kommer jag att gilla "The Crown". Ser ju väldigt sällan serier. Men gillar royala historier med krinolinkjolar och dramatik. Tänkte att jag kan passa på nu när jag ändå mest ligger i soffan.

Om det går att se den där blogggalan på något annat sätt än via hashtags. Jag vill hemskt gärna att Ellen ska få pris. Och Sara som jag jobbar med. Hon är världens gulligaste. Precis som en hundvalp. 

Hur bra det är att ha någon att mysa med och krama varje dag. Någon som inte är en hund. Fast hundar är nog bra de också. 

ALL THE LOVE!

PS. Hur mycket bättre är inte livet med solbränna! 

PS.2. Ni får hålla till godo med gamla bilder. P.g.a. November. Mörkt som i kattreve.

Monday, October 10, 2016

Måndagslistan

Jag gör: jättegod moussaka
Jag kan: bli helt rasande arg när något inte går som jag vill
Jag köper: aldrig mina JARO-biljetter själv
Jag borde: dammsuga
Jag måste: ingenting enligt min pojkvän (det är instiftat i vårt kontrakt)
Jag vet: inte om det var hamburgaren eller ceasarsalladen som gav mig magbobban jag nu dras med


Jag tycker: inte om att tvätta håret
Jag tänker: alldeles för mycket och ingående
Jag förbrukar: antagligen mer smör än medeltalet
Jag lyssnar: mycket på Celine Dion


Jag drömmer: ofta och konstigt
Jag längtar: efter att få fira jul
Jag fasar: för så mycket onödigt
Jag använder: min stavmixer ofta
Jag njuter: av närhet
Jag blir: glad när jag ser gamla kära par som går hand i hand 
Jag äter: väldigt lite av det som erbjuds
Jag dricker: vatten med örtsalt idag p.g.a. dum magbobba


Jag struntar: i att se på nyheterna
Jag ska: köpa vingar för pengarna
Jag sparar: till min restskatt
Jag brukar: dricka te med smör, kokosolja och ägg till frukost
Jag älskar: Morötter
Jag har: sett Veronica Maggio live i helgen
Jag tittar: sällan på TV
Jag läser: oftast bara början på böcker
Jag vill: leva ett roligt, avslappnat och balanserat liv fyllt med kärlek.

ALL THE LOVE!

Saturday, September 10, 2016

Livsloppet!

För fyra år sedan orkade jag knappt gå runt kvarteret. Jag kommer aldrig att glömma lyckan när jag för första gången efter veckor av sängliggande tog mig ut på en liten promenad. Glädjen i att orka. Att inte behöva känna sig instängd. Varken i kroppen eller hemmet.

Jag gläds ännu idag av att orka. För det har inte varit någon självklarhet för mig. Idag sprang jag några kilometer. Kände mig stark och energisk. Jag tänker tillbaka på de senaste åren. Hur långt jag har kommit. Hur mycket mer jag orkar. Och hur oerhört tacksam jag är för de.


Fysisk aktivitet har varit en mycket stor del av mitt tillfrisknande. Från stilla promenader och andningsövningar. Via lite dans på vardagsrumsgolvet till löprundor och lek med huvudstående. De flesta kan göra något. I deras egen takt. Jag har fått lära mig att inte jämföra mig. Inte alltid behöva vara bäst. Ödmjukt fått ta emot den ork som getts mig. Jag springer när jag orkar. Och går däremellan.


Många menar att motion är lika bra som piller. Jag har behövt både och. Men utan att röra på mig skulle jag inte vara där jag är idag. När man mår psykiskt dåligt arbetar ens hjärna emot en. Då kan man behöva andvända kroppen. För att visa knoppen. Att man kan mer än man tror. För att få lite må bra hormoner och nya perspektiv.


Måndagen den 10:onde Oktober ordnar Psykosociala förbundet ett lopp för att uppmärksamma vikten av fyskisk aktivitet vid psykisk ohälsa. Loppet är 370m långt eller kort och hålls i Jakobstad. Fantastiskt initiativ!. Kom med och spring, gå eller kryp. Om man inte orkar de kan Halpa-Halli säkert låna ut en kundvagn så någon kan dra en igenom. HÄR kan ni läsa mera.

ALL THE LOVE!

Friday, September 2, 2016

Fredagslistan!

Vad är ditt fullständiga namn?
Pamela Ulrika Lindqvist

När är du född?
Tidigt på morgonen måndagen den 13 februari 1984.

Hur gammal känner du dig?
Ibland som 14. Ibland som 75. Men sällan som 32.


Vilken är din familj?
Mamma Sara. Med världens största hjärta. Pappa Janne. Med världens sämsta humor. Lillebror Tobben som är några år yngre än mig. Benjamin som kom till världen när jag var tolv. Båda bröderna är längre, större och skäggigare än mig. Och Dogo ja han är hund. Som ni kanske förstår av namnet.





Vad gör dig lycklig?
Min pojkvän Jonas. Herregud vad glad jag blir av honom. Havet! Vänner. Att träffa människor och höra livshistorier. Naturen. Familjen. Att bli älskad och få älska. Röra på kroppen. Pussas. Sol och värme. Lugn. Trygghet. Tacksamhet. Pinterest citat.


Vad är bästa dagen i veckan?
FREDAG! Ojoj va bra den är.

Vad är din största svaghet?
Att jag alltid tror att jag behöver överprestera vilket leder till en massa onödig stress.

Vilka är din starka sidor?
Jag är kreativ, empatisk och rolig.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Eh. Kommer inte ihåg. Inte så flitig filmtittare.

Vad är det bästa som hänt i år?
Att jag träffade Jonas.

Vad arbetar du med?
Jag studerar Business mgm. Men nu har jag faktiskt precis fått jobb. Ska extraknäcka på H&M från och med i höst.

Vilket var ditt senaste inköp?
Jag köpte en tvålkopp igår.

Är du natt eller morgonmänniska?
Natt! Sover helst hela dagen.

Vad är ditt drömboende?
Ett hus vid havet med jättelika fönster och en rutchkana.

Vilka saker finns alltid i ditt kylskåp?
Ägg. Smör. Medwurst. Kyckling. Morot. Kokosgrädde.

Vad gör dig mest stolt över med dig själv?
Att jag alltid försöker vara rak och ärlig. Både med mig själv och andra. Att jag vågat börja vara sårbar och öppnat hjärtat.

Hemlig dröm?
Få betalt för att agera plussize modell.



ALL THE LOVE.



Sunday, July 10, 2016

Om att bygga sin egen grund

Jag funderar på hur vi föds med olika förutsättningar. Eller formas på vägen och bär med oss olika saker vi hamnar att kämpa med senare i livet. Vissa människor har någon slags inneboende övertygelse om att de duger. De är tryggt rotade i en grund där de känner sig värda att bli omtyckta för den de är.

Det är inte något som ter sig naturligt för mig. Alls. Jag tror att jag måste kämpa för att bli älskad. Överprestera för att duga till. Och bete mig på ett visst sätt för att passa in.

Nuförtiden är jag medveten om hur snedvriden självbild jag har. Det är lättare för mig att stanna upp och tänka efter. Logiskt förstå att det jag känner och tänker inte nödvändigtvis har något med verkligheten att göra.

När jag är ledsen och sur. När jag gör någon besviken. När jag tror att jag inte gjort tillräckligt. När jag inte orkar med. Då tror jag automatiskt jag är en dålig typ.

Den här problematiken ledde mig till utbrändhet för fyra år sedan. För mig var det inte jobbrelaterat. Det var ett stort torn. Som bara blev högre. Byggdes utan grund och till sist föll omkull.

Nu har jag byggt på min grund i fyrå år. Jag börjar sakta men säkert förstå. Att det där med att bygga grund. Inte förändrar en som person. Jag blir varken gladare eller orkar mer. Jag kommer inte att få superkrafter.

Men med grundbygget. Kommer insikten om att jag duger. Även utan superkrafter. När jag är svag. När jag handlat fel. När jag inte orkar hålla fasaden uppe. Andra tycker om mig även om jag felar. För i paketet människa finns både positivt och negativt. Och vi får alla vara både och.

Jag bygger grunden varje dag. För mig är det ett livslångt projekt. Den fanns inte där från början. Så jag kämpar som en dåre för att inte behöva kämpa. För att mer och mer acceptera mig själv precis som jag är. Vara tillräcklig. Och känna mig värd kärlek och förståelse. Både från mig själv och andra.

Här ligger vi och duger.

ALL KÄRLEK.

Wednesday, July 6, 2016

Här är det tamejfan sommar!

Eftersom det regnar småspik. Jag har pms. Och det känns grått både på insidan och utsidan idag. Tänkte jag bjuda på lite sommar och kärlek.

Anne skriver om att acceptera sig själv. På ett sätt som gör en helt varm. Varm som solen. Läs om "Den stora kärleken"

Här cyklar jag runt i solen och vinkar och säger hej. I världens finaste sommarstad. Jakobstad. Jag är mycket objektiv.



Veronica Maggio sjunger om en svart sommar. Om inte annat. Kan vi tro på henne. Kanske vi minns allt i färg. Efteråt.

Vi kanske bara har en sommar Vi kanske bara har en svart sommar Den sköljer över oss som tiometersvågor Vi kommer minnas allt i färg Efteråt.

All kärlek!

Monday, July 4, 2016

Måndagslistan

Brukar du skratta för dig själv?
Jag skrattar ofta åt min hund. Men då är jag ju inte själv.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
"De ska jag! Kram!"

Nästa mål i ditt liv:
Springa ett lopp i sommar. Bemästra konsten att lägga mig tidigt och stiga upp tidigt. Införa någon slags beständig morgonrutin. Tänker mig en tre minuters ryggflex eller liknande. 



Hur svarar du i mobilen?
Hej! (tror jag)

Vem ringde dig senast?
Backen.

Antal timmar sömn inatt:
7.5h. Inte okej. Åtminstone bemästrade jag stiga upp tidigt. Nu är det endast lägga mig i tid som saknas.

Tycker du om din pappa?
Ja! Men inte alla dagar.

Brukar du komma i tid?
Jag kommer oftast mellan prick och fem över. Mest prick. 

När mår du bra?
När jag känner mig utvilad. Efter och under yogapass. När jag gjort något jag varit rädd för. När någon ger mig förståelse och kärlek när jag själv inte tycker jag förtjänar de. När jag får simma i havet. När jag springer. När jag gosar med min hund. När jag får vara kreativ och lösa problem.



Hur känner du dig nu?
Lite trög och trött men inspirerad. Min vän Linda skickade ett utkast på hennes hemsida idag som hon knåpat ihop helt själv. De coachar löpare under hösten och vintern så man ska vara redo för säsongen när våren kommer. Så jävla smart! Jag som alltid slutar springa när det blir kallt. Blev motiverad att både springa, blogga och arbeta. Kolla in den HÄR.

Vanligaste färg på dina kläder:
Jag är nog ganska färggrann. 


Var du aktiv i skolan?
Nej och ja. Jag gjorde aldrig läxor. Men jag lyssnade och frågade. Så det gick bra för mig ändå. Nu förtiden är jag dock aktiv som bara den. Älskar att diskutera och ifrågasätta. Tycker om att läsa och plugga. Tar igen all läxläsning jag skippat tidigare i livet.

Favoritdryck på morgonen:
Vatten eller vichy.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Sent. Det här är värsta kampen för mig. Jag sku så gärna få till en sovrutin. Men icke. 



Är du blyg?
Nej inte det minsta.

Sysslar du med någon idrott:
Eh. Är yoga en idrott?

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Egentligen JA. Men det är nog sällsynt. Mest är det väl attraktion och förtjusning. Och kanske känslan av att den här skulle jag kunna börja älska. Kärlek är ju ändå en produkt av aktiva handlingar människor emellan.

Är du bortskämd?
Mycket. På alla sätt och vis.

 ALL THE LOVE!