HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, October 31, 2013

Bring the light

Usch. Jag är livrädd för mörkret. Förra året åt det upp mig. Isolerade mig och gav mig den värsta av paniker. Det sitter ingraverat i mitt medvetande och ger mig kalla kårar. Spelas upp som en gammal dålig skräckfilm.

Kan vi inte tillsammans bekämpa det här mörkret. Va. Ensam är inte stark. Det vet vi redan. Men om vi alla anstränger oss. Ser varandra. Skänker lite mer kärleksfulla tankar. Spontankramas lite extra. Lyser på varandra med ficklampor. Låter oss själva sova mer än vanligt. Drar ner på tempot. Lyssnar på själen. Låter ljuset inifrån spridas ut.

Vi spelar helt enkelt in en ny film. Alla får skriva egna manus. Spela huvudrollen och regissera. Jag tänker dessutom ställa upp som nagelkonstnär och ljussättare. JA! Min film ska heta "Ljus you". Vad heter din?


Kanske jag borde skriva in en liten biroll åt Daniel Craig. Nu när jag ändå skriver mitt egna manuskript. Han kunde vara min avec på det där vinterbröllopet jag ska gå på. Ska fundera på saken.. Vore ju onekligen coolt att dyka upp med självaste James Bond.

Tuesday, October 29, 2013

Sat Nam

Ibland är yogan så jävla jobbig. Ibland är den trist. Ibland bara någonting jag gör per automatik. Men ibland. Eller idag. Var den magisk. Magi. Det går inte att ta på. Det bara vibrerar rätt på alla ställen i hela mitt universum. Jag ler från längst där inne och långt långt ut. AAH! Flum. Flummeli. Flum. Flum.

Ps. Att det finns en Kundaliniyogalärare i dessa trakter Att hon är helt fantastisk! Att jag hittade denna yogaform. Tacksamheten! Tacksamheten! Tacksamheten!

Ps. 2. Alla ni som inte prövat Kundaliniyoga. Do it. Det är så vansinnigt kul. Galet. Knäppt. Underbart.

Black cat nailart


                                  



Sunday, October 27, 2013

Stackaren

Idag tycker jag så synd om mig själv att jag borde få ett pris. Första pris.


Någon annan som har en tendens att dra på offerkoftan när det hopar sig? Det är ju så lätt och välbekant. Jag riktigt vältrar mig i självömkan. Ger andra dåligt samvete och beter mig som en femåring. Det smakar till och med bättre än Ben&Jerrys gör under dagarna som stavas PMS.

Ps. Någon som semestrat i Los Angeles? Ska man göra de? Hur länge ska man stanna? Blir man ruinerad?

Saturday, October 26, 2013

Think about it

Until you are willing to be confused about what you already know, what you know will never grow bigger, better, or more useful.

Friday, October 25, 2013

Never lose hope

Fantastiska Johanna Högväg har illustrerat en bild till förmån för cancerforskning. Gå in på highwaydesign.com och klicka hem en poster. All vinst går oavkortat till cancerforskningen. Postern säljs t.o.m. den 24.12. Den är helt makalöst vacker och prydd med orden NEVER LOSE HOPE. Blir inte mer power än så. Det vet alla som kämpar med sjukdom och ohälsa. Hoppet är det sista som överger en.


Talangfulla och sköna Linda Tallroth-Paananen på Memento har tagit bilderna.


Jag var med på ett hörn och agerade modell. Är så tacksam att jag fick bidra lite. Samtidigt strök jag "bli fotograferad av ett proffs" från min bucketlist och tog ett litet steg ut ur min komfortabla zon.

Ps. Tack till Laesh som lånade ut t-skjortan.

Ps.2. Den som blir sugen på att tatuera in ankaret. Räck upp en hand!

Thursday, October 24, 2013

En vinnartanke

Jag är slut som människa. Tanken slår mig. Att jag har presterat tillräckligt. Jag har övervunnit rädslor och pushat mig lite extra den här veckan. Nu vill jag bara vara. Utan att göra ett skit. Inte ens en nagel vill jag lacka. Men ändå. När tanken slår mig. Att jag har presterat tillräckligt.

HURRA! HURRA! HURRA!

Foto: Linda Tallroth-Paalanen
Ps. Idag har jag strukit en punkt på min bucketlist. Jee! Mer om det än annan dag. Ni som följer mig på instagram vet redan.

Wednesday, October 23, 2013

När sker livet

Nu. Hur mycket tal är det inte om att livet går en förbi. Att vi bara lever en kort tid här på jorden och borde ta tillvara på varje ögonblick. Här fick jag andnöd tidigare. Ni ser mönstret. 

Jag tänkte att det jag gör nu inte räcker. Jag måste göra mer, större och häftigare saker. Jag lever bara en gång! Skynda. Skynda. 

Oj så fel en hade. Under det här senaste året har jag inte gjort några stordåd utåt sett. Men aldrig har jag levt så mycket i nuet. Känt livet så nära. Både på gott och ont. 

Nu är jag kär i vardagen. Måndagströttheten. Lunchvilan. Hur jag förhandlar med mig själv. Varje dag. Över huruvida jag ska göra min meditation eller inte. Meddelande från vänner som befinner sig allt för långt borta. En glimt av deras vardag. En kram i ord. 

Eller som just nu. Tröttheten från helvetet. Möter en ledig dag. De gifter sig som ler och långhalm. Myser ihop i sängen med snöblandat regn som bakgrundsmusik. Drömmer om julfirande och funderar på var granen ska stå i år. 

Vardagen. Det är där jag trivs som bäst. Sen kryddas den ibland av resor eller spännande projekt. Men att vara tillfreds i det lilla. Det är livet. För mig.

Tuesday, October 22, 2013

Alla drömmer inte om L.A.

Roligt med frågestund. Jag undrar vad du har för drömmar? Stor kram!

Det där med drömmar är så intressant. Det heter ju så fint att om dina drömmar inte skrämmer dig är de inte stora nog. Jag tror allt prat om drömmar och om att sikta högt har fått oss virriga. Eller åtminstone mig. Jag trodde länge att stora drömmar var lika med extravaganta saker. Flytta långt bort, arbeta dygnet runt och leva det där framgångsrika livet jag såg på bloggar och tv.

Rätta mig om jag har fel. Men det känns som att det finns en drömmall. Precis som det ända kroppar vi ser i media är smala eller supertränade. Så finns det en liknande mall för framgång. Det där vi ska drömma om. Helst ska vi drömma oss bort. Bort från där vi är just nu.

Jag tror inte på att nöja sig. Jag tror inte på stagnation. Jag vill utvecklas. Men det är stor skillnad på att nöja sig och vara tillfreds. Att njuta av det som är. Att vara tacksam för de omständigheter som omhuldar en just nu. Inte ha bråttom vidare. Utan låta sig själv vila i en medvetenhet av att allt förändras och att det som ska komma kommer.

Jo jag vill fortfarande åka till Bali. Bo någon månad i L.A. Skriva en bok. Lära mig surfa. Bygga upp ett företag som jag älskar. Men de drömmar jag är mest rädd för. De som jag helst vill åt. Är inte särskilt extravaganta eller bling bling.

De drömmar som skrämmer mig mest. Är.

  • Att kunna vara nöjd med mig själv och min kropp. Hur jag än ser ut.
  • Att hitta en man som jag vågar älska. Och bli älskad tillbaka.
  • Att bilda familj.
  • Att köpa mitt drömhus och stadga mig i min hemstad.
  • Att vara min egen chef och samtidigt leva ett fridfullt liv.
  • Att alltid våga vara den jag är och göra det jag känner är rätt i mitt hjärta.
  • Att skaffa två Italienska vinthundar.
  • Att våga möta alla människor utan fördomar och rädslor.
  • Att alltid se på livet med tacksamhet.
  • Att känna mig värd alla min drömmar.
Det är ju förstås inget fel att drömma om karriärsliv i New York. Så länge det är din dröm. Men för mig var det lättare att ta till mig den "drömmallen". Än att verkligen vara ärlig med vad jag vill. Det blev min tillflykt från sårbarhet. Jag byggde in min sårbarhet i en mur av prestationer, jobb, storstadsliv och jakten på drömmarna. Jag är räddare för att bjuda ut en kille på date än att flytta över Atlanten. Men jag vill hellre ha en man, gifta mig och stadga mig här än flytta långt bort. 

Monday, October 21, 2013

Vinnaren

av en kalender från personligalmanacka.se är Ana! GRATTIS! Hoppas det blir en riktig powerkalender! Är du snäll och mailar mig för jag hittade inte någon mailadress på din blogg.


Idag funderade jag på hur roligt det skulle vara att arbeta som en slumpgenerator. Saker man kontemplerar i måndagsdimman. Tänk när någon frågar vad man jobbar med. Och man får svara "som slumpgenerator". Jag väljer en siffra utav många. Vilka reaktioner man skulle få vara med om.

Jag ringde således upp min mor och bad henne välja ett nummer mellan 1 & 34. Hon valde då alltså nummer 17. Hon vet inte om att hon har fungerat som slumpgenerator men det lär hon märka när hon läser detta. Hej mamma. Nu kan du utöka din CV.

Ps. Tack alla som ni som deltog. Hoppas ni inte är superledsna för att ni inte vann. Gå gärna in och gör er egen ändå. Den är värd de några slantar den kostar. Och så mycket roligare med skräddarsytt innehåll.

All the love!

Sunday, October 20, 2013

Drömkartan

Ni har säkert stött på ordet "visionboard". En drömkarta där du samlar bilder på det du drömmer om. Jag gjorde min karta 2011. Jag bodde i Helsingfors. Var mitt uppe i mitt storstadsliv och hade precis fått börja resa i jobbet. Tyckte livet var spännande, siktade högt och ville framåt. Det fanns inte en enda tanke (åtminstone inte medveten) på att jag skulle komma att flytta tillbaka till min hemstad.

Här är en liten sneakpeak från den kartan.


Här är jag just nu på dagarna.

Yep. That's my bike.


Ja. På Storgatan förstås..

Aldrig trodde jag att min dröm skulle uppfyllas i Jakobstad. Mitt i tillfrisknandet från en utmattningdepression. Livet är allt bra magiskt. Det är inte antingen eller. Det är hela tiden i alla möjliga färgskiftningar.

Thursday, October 17, 2013

Romantiken

Relationer i ditt liv. Har du varit riktigt kär? Hur ser du din framtid vad gäller just det?

Nja. Jag har nog inte varit riktigt kär. Jag antar att om jag svarar nja på den här frågan så har jag helt enkelt inte varit det. Ett förhållande har jag i alla fall inte haft.

Min framtid gällande kärlek och relationer. Ser jag på. Så här.










Med förväntan. Kärlek. Och ljus. 

PS. Bilder från Pinterest. De flesta finns i min "Love" mapp. Kika in där för mera kärleksinspiration.

Tuesday, October 15, 2013

Hälsning från skogen vol.2


Här kan ni se "Hälsning från skogen" ettan.

Ps. Idag vågade jag mig fram till en häst och klappade den på nosen. Eller nej. Den lät mig inte. Den ville nafsa på min vantar. Men ändå. Jag inbillar mig att vi bondade.

Monday, October 14, 2013

Min mor





Det finns så mycket kärlek i denna kvinna. Min mamma. Titta så fin hon är. Inte bara för att jag har klippt hennes hår och stylat henne till tänderna. Utan för att hon är hon. Hjärtlig, känslosam och ibland helt jävla irriterande. Hon har skinn på näsan och ett hjärta av guld. En ypperlig kombination. Det finns ytterst få fördomar i henne. Hon står alltid upp för de svaga och låter alla vara sig själva. En riktig drottning. Det är vad hon är.

Sunday, October 13, 2013

TÄVLING!

Gissa om blev överraskad och glad när personligalmanacka.se kontaktade mig och ville ge mig och en av mina läsare en helt egen kalender. Eller först trodde jag ju att det var ett spam och undrade hur de hade fått tag i min adress. Haha. Som tur läste jag igenom mailet en gång till..

Ni kan alltså VINNA en kalender!. Som ni får designa själva! JAA! Det är helt sant. Jag kan meddela att det är superkul att få bestämma allt på egen hand. Dessutom finns det hur mycket roliga och lite småudda saker som man får krydda den med.


Detta är min personliga almanacka. För mig känns den här hösten som den största nystarten i mitt liv. Tänk att då få ta sig igenom den med en egendesignad kalender. Egendesignat liv. Egendesignad kalender.


Baksidan. Ni vet ju vad som gäller. Ett steg i taget mot drömmarna och genom svårigheterna. Nog för att jag på den här bilden vilar min fötter. Men det behövs ju också.

 

Hmm. Vad ska jag göra den 13 februari. Just de. Fylla 30 år. Måste skriva ner det så jag inte glömmer.


Det är klart att min kalender skulle ha peacemärken och turkos header. Allt annat vore otänkbart.


För att delta och ha chans att vinna en personlig almanacka. Kommentera detta inlägg. Vi tävlar tills nästa söndag den 20:onde oktober.

LYCKA TILL!

Ps. Almanackan fås på båda våra inhemska språk. Bra va!

Ps.2. Ida man får infoga "dagens väder" tabell om man vill. Helt huippu. Tihi.

TÄVLINGEN AVSLUTAD!

Saturday, October 12, 2013

Blodröd lördag utan ord






Lördagsflum

Vet ni den där känslan av att livet öppnar sig. Ingenting speciellt händer på utsidan. Men plötsligt för en stund känns allt så mycket större. Som att alla små skygglappar dras bort och du får se storheten i att du lever. Utan att du känner ett behov av att springa fortare eller göra mer. Du bara sitter med en känsla i bröstet. Ett lugn. En insikt av att det inte finns några begränsningar. Att du själv skapar ditt liv. Och att just nu. Är det vackraste mest värdefulla och egentligen det enda du har. 

Stor. Större. Storheten. 

PS. Jag sprider den här bilden på alla sociala medier möjliga. Men erkänn. De sku ni också göra om ert hår såg ut såhär.. 

Thursday, October 10, 2013

Några små svar

Vad gör du på lekis? Har du några drömresmål? En helt ledig dag, vad gör du helst?

Jag försöker göra det jag gillar och som inte ger mig prestationsångest. Just nu är det. Sitta stilla och läsa en tidning. Diska kaffekoppar. Lacka naglar. Teckna. Gå något litet ärende. Ta selfies i den stora fina spegeln. 

Ja. Bali. L.A. Norge. Just nu.

Oj. Alltså nu har jag ju varit sjukledig i 16 månader. Så "ledig dag" är lite svårdefinierat för mig. Men nu när jag är på lekis har jag ju lediga dagar. Hm. Jag tycker om att ta dagen som den kommer. Har väldigt svårt för de. Men när det väl lyckas så blir det ofta de bästa dagarna. Du vet man hänger på livet helt enkelt. Gör det som faller en in. Det som känns lockande och roligt just då. Går på loppis. Tar en cykeltur. Fotograferar ett stilleben. Sover. Läser. Harvar runt på internet. Bloggar. Träffar kompisar. Ser på molnen. Går runt i butiker. Besöker grannstaden. Yogar. Sånt.


Såhär kan det se ut på lekis när jag klottrar. Här växer "Wahe Guru" fram. 

Har du nån åsikt om den trendiga 5:2-dieten? Ska vi testa eller skita i den, vad anser du?

Själv försöker jag hålla mig så långt ifrån dieter som möjligt. Dessutom försöker jag hålla mig från att kommentera dem. Så gör som ni vill. Men jag skiter i den. En riktigt stor hop.



Din blogg är underbar, fantastisk, utlämnande. Hur går det till när du skriver? Kommer orden o tankarna lätt eller måste du tänka efter, skriva om osv?

Tusen tack! Blir så glad av att du gillar och sprider lovord! Jag går oftast och funderar på någonting. Eller så har jag en känsla av oro, ängslan eller frustration. Plötsligt slår det till i huvudet. Då sätter jag mig ner och så rinner det ut i ordform. Typ så går det till. Sen kan jag gå igenom texten och se så jag inte formulerat mig helt åt skogen. Men jag är inte så enormt brydd. Försöker inte vara korrekt. Jag vill skriva på mitt sätt. Även om det råkar vara fel enligt reglerna. 

PS. Vet ni. Jag vill bara att ni ska veta hur tacksam jag är över att ni hänger här. Att ni frågar och vill veta. Ibland när det blir för mycket måste jag ta en paus. Roligt att se att ni är kvar här ändå. 

ALL THE LOVE!





Tuesday, October 8, 2013

Yogifrågi

Åh, du är väl också en yoga-fantast? Har du någon favoritrörelse du tycker om?

Ja det har jag. Den klassiska ryggflexen. 



Jag har som de flesta ofta ont i nacken. Älskar nackrullningen. Fattar inte hur det kan vara så skönt.




Åh. Jag har inte yogat eller mediterat på nästan två veckor. Mår kakka. Blir helt gråtfärdig av att se på de här övningarna. Yogan är så fin. Men som allt blir det lätt prestation för mig. Då slutar jag helt. Och så upptäcker jag hur dåligt jag mår av att inte yoga. Precis som nu. Jo det goda livet hänger faktiskt lite på den där yogan ändå. Men balansen. Mellan det där sunda och osunda. Eller mellan de jag ska behålla och det jag inte behöver bry mig om. Det är den som är SVÅR.

Ps. Ni yogisar som hänger här. Kan ni inte dela med er av era favoritövningar också! 

Jag vill veta!

Alltså när jag inte vet. Vad har jag då? Tillit. Hur svårt är det att lita i just de situationerna när man tycker sig borde ha ett svar. Det är för jävla svårt. Att våga möta det okända med öppna armar. Helt tillgänglig för att de kan gå vilken väg som helst. Usch. Fy. Tvi.


Ps. Jag vill bara lägga mig ner på golvet och skrika som ett kolikbarn. Inte ta ansvar.

Ps. 2. Ja alltså det där är en blåbärstunga. Inte en konstig stressreaktion. Om nu någon trodde de.

Bekfräftelsebegäran


Hej. Jag har nytt hösthår. Tänk va bra att ha en blogg så jag får visa upp det för världen. Hej då!

Sunday, October 6, 2013

Hur jag överlever mörker

Då du ligger där nere i din källare och grubblar, vilken är tanken som får dig att orka vidare? Hur plockar man upp sig då det är som jävligast?

När det är mörkt som i graven. När det snurrar som snabbast i huvudet. När alla celler i kroppen skriker. Eller bara lagt av.

De dagarna försöker jag bara överleva. Jag tar till alla strategier. När jag till sist märker att inget fungerar. Att det bara blir värre av att jag kämpar. Då lägger jag mig ner. Stänger ögonen. Och så tar jag ett djupt andetag. Bjuder in all rädsla, oro, ängslan, ilska, sorg och vad det nu kan vara som ligger till grund för det asiga måendet. Jag låter allt det där skölja över mig. Ibland blir det till gråt. Ibland till ilska. Ibland till ingenting.

Till sist ber jag till Gud. Att han ska bära mig igenom det här helvetet. Eller så bannar jag hela Universum för att det har svikit mig och lämnat mig i en dammig liten spillra. Tappar hoppet på allt jag vet.

Jag tror inte. Jag VET. Att allt blir bra. Utan den övertygelsen skulle jag inte kunna leva. Och det är den som tar mig igenom de mörkaste stunder. Även när alla celler i kroppen har kapitulerat. Så sitter det en liten seg jävel och klamrar sig fast i något dunkelt hörn av blindtarmen. Och ropar. ALLT BLIR BRA!


En cykeltur senare





Ps. Nina, jag ser helst på "Lyxfällan" och "Svenska Hollywoodfruar" (jag spolar scenerna där Gunilla misshandlar andra människor för det får mig att må illa). Jag älskar Maria Montazami. Enda serien jag fastnat för i mitt liv sådär på riktigt är "The O.C." på den tiden då det begav sig. "Modern family" skrattar jag nog åt också ibland.