HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Monday, January 18, 2016

Bloggvärlden är bäst!

Den här bloggvärlden hör ni. Den blir bara bättre och bättre. Jag anar en trend i att visa sig mänsklig på bloggen. Att inte bara le och visa upp vad man presterar. Utan att varva det med inlägg om dagar då livet suger. Man gjort något man ångrar och kanske skäms för. Berätta om sina innersta tankar och uppfattningar om en själv. Eller bara visar sig som en vanlig människa med känslor som går lite i moll ibland. 

Jag blir så GLAD! Och mycket mera inspirerad att läsa om allt det där guldkantiga och härliga. För livet är härligt. Men det suger ibland. När vi visar upp alla sidor blir det mycket mer intressant. Genuint. Och nära. Det gör att vi kan knyta an på ett helt annat sätt. Bara att någon skriver om en dålig dag. Gör att jag känner mig mer sammankopplad med den människan. Och uppskattar den där bilden på latten lite mer. 

Vi är alla gjorda av samma skrot och korn. Eller blommor och bin. Fan va härligt att vi får visa våra mänskliga sidor. Det här är den bästa trenden någonsin. Må den bli permanent! Och heja alla modiga bloggare som visar alla sidor av livet!



TACK!

PS. Tack Linn för bra textlayouttips (vågar inte skriva i sär).

Wednesday, January 13, 2016

Totalt onödigt inlägg.


Sitter i skolans datasal. Salen där man alltid känner sig oerhört attraktiv. Som femtonhundra nyanser av grå. Skrev en precis en tent. Och försöker fördriva tid tills jag ska på yoga. Alltså tar bilder på mig själv. Och är nu plötsligt jättesen. Story of my life.
 
Får man blogg såhär mera 2016. Eller måste man nischa och ha sig. Skriva informationsfyllt och välformulerat? Ta fina bilder. Sminka sig. Min mamma säger att det enda man måste är att dö någon gång. Jag kör på de. Hon brukar ha rätt. Den jäveln.
 
ALL THE LOVE!

Tuesday, January 12, 2016

Trams & en livsformel av Kalle Wahlström.

Jag tvättade håret idag. Det händer allt för sällan. Ska kanske skärpa mig. Men jag tycker inte om att duscha. I alla fall märkte jag att mitt hår var fint. Jag har tappat hälften. Men eftersom jag är relativt tjockhårig så har det blivit mer medgörligt. Obs. Det får gärna stanna av nu. Vill inte bli Mark Levengood. Det dock som hänförde mig mest var min hårfärg. Halva är nämligen min egen. Och jag kände i maggropen att det här med mörkare hår är en fantastisk grej.

Tills jag loggar in på instagram och ser den här! KOOOM IGEN!


Det var inte alls detta jag skulle skriva om. Egentligen surfade jag in här. För jag har tent imorgon. Alltså har jag idag legat på soffan och surfat mig igenom hela internet. Det bästa jag hittade på världens störta nät idag. Är denna bild på JLO. (Hon har också slingat hår som ni märker.)


Jag fann också ett tankesätt. Som man kanske har mer nytta av än vad man har av en bild på Jennie from the Block. Brita Zackari skrev i hennes blogg. Att hennes man Kalle. Brukar säga.

 "det är noll jobbigt att inte [x], men då har man ju å andra sidan inte [y]. 
Det är noll jobbigt att inte träna, men då har man ju å andra sidan inte en stark kropp. 
Det är noll jobbigt att inte ha hund, men då har man ju å andra sidan inte det här:"


Det är så enkelt beskrivet. Lite som den där tanken. Att för att få någonting man vill ha. Måste man ge upp något annat. Bra Kalle! Sätter till den i verktygslådan. 

På tal om jobbigt. Och företeelser som passar in i Kalles formel. Så har jag nu i över en vecka. Stängt av alla manicker som hör till den digitala världen klockan nio. Och släckt lampan innan elva. Dessutom yogar jag varje dag några minuter. Morgon och kväll.

Det är noll jobbigt att inte ha sovtider, men då har man ju å andra sidan inte en skön känsla när man vaknar och rutiner som gör att man mår bra.

Det är noll jobbigt att inte yoga, men då har man ju å andra sidan inte något som påminner en om att andas djupa andetag och njuta av sig själv och sin awesomeness.

Vad vill du sätta in i formeln? Eller vad gör du som redan passar i den?


ALL THE LOVE.

Ps.2 Är medveten om att jag nu har gått och brutit mot mina nersläckningsregler. Det tar liksom alltid mycket längre att skriva ett blogginlägg än vad jag tror. Men va fan. Så petig är jag ändå inte. En timme hit eller dit. Godnatt!