HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Saturday, May 24, 2014

Inte den där hunden nu igen


Det där med att stå framför kameran är inte speciellt uppskattat. Så vi övar. För jag kan ju omöjligt ha en hund som inte kan posera. Hur skulle de se ut? Herregud. 

Bra sak med hund. Jag skrattar mycket mera. Speciellt igår när han kom ut ur en buske med en stor Berlinermunk i käften.
Mindre bra sak med hund. Jag hälsar på folk genom att vinka. Inte med handen längre. Utan med en svart kakkapåse.

Friday, May 23, 2014

Fredags vloggen


PS. SHOUTOUT till Anne som rekommenderade mig till radioprogrammet. Världens bästa kvinna.

Tuesday, May 20, 2014

Vilken liga spelar du i?

Det här med hund. Han tar fram så mycket i mig. Sådant som jag helst gömmer under mattan. Tror jag kommit förbi. Över. Inte berör mig mer.

Som att vara perfekt. Åh jag vill att han ska vara perfekt. Att han ska gå utan koppel. Fot. Förbi alla katter hundar och dofter. Helst igår.

Ja det är vansinnigt. Jag vet. Jag vet mycket väl. Det jag också vet. Är att jag vill att han ska vara perfekt. För att jag själv så gärna vill vara felfri.

När jag säger att jag vill vara perfekt får jag ofta frågan. Vad är en perfekt människa. Och existerar det någon sådan. Jag svarar förstås alltid. Nej. Allt annat vore ju galet.

Men vet ni. Jag kan inte stå helt och hållet bakom mitt nej. Rent intellektuellt kan jag förstå att det inte finns någon människa som är perfekt på alla plan. Ingen är ju. Snygg. Smart. Rolig. Nyduschad. Och så vidare. Jämt.

Fortfarande tror jag ändå att det finns folk som skiter hallon och alltid har alla rätt. Eller åtminstone är de mer rätt än mig. De spelar liksom i en annan liga. En liga jag så gärna skulle vilja vara med i. En liga. Som inte existerar.

En liga. Som fortfarande inte existerar. Men som skördar liv när den drar fram med sina lovord om VIP medlemskap. Lite smalare. Lite snyggare. Lite mer framgångsrik. Lite mer som du inte är just nu. Då ska du se. Då ger vi dig guldkort. Då får du sitta där med de andra perfekta. Med alla andra som gett sitt liv för att komma dit ingen egentligen vill komma.

Till en värld där yta möter yta och själen ligger söndertrasad. Till en värld där människor svälter sig till döds. Äter tills de mår illa. Tränar tills de går sönder. Bryr sig mer om hur de ser ut på stranden. Än hur sanden känns mot tårna. Solstrålarna värmer huden. Och vågorna kluckar.

Till en värld där högsta vinsten är ett guldkort till en liga. Som inte existerar. En illusion. Ett luftslott. En grop som när man väl är i den. Tar sju helvetes med kraft för att kravla sig upp ur. Om man någonsin kommer upp.

Jag tycker vi ska införa en ny liga. Där vi kastar ribban i sophögen. Klipper ner vassen. River perfektionsmurarna vars enda uppgift är att separera oss. Öppnar hjärtat och tar in. Tar in. Allt. Precis som det är. Hundar som drar i koppel. Magar som putar. Armhålor som stinker. Torra hälar. Saker som inte blir som vi vill. Saker som blir som vi vill. Kärlek. Skratt. Fantastiska böcker. Soffmys. Sommaren. Myggorna. Molnen. Ta nu för fan in molnen!

Sen dansar vi nakna i regnet och samlar oss runt lägerelden på kvällen. Vi berättar historier om hur vi duger som vi är. Hur vi låter vår unika lampa lysa klart. Vi berättar för våra barn. Så de ska kunna berätta åt sina barn. Kunna sprida kunskap om livets kärna. Om kärleken och acceptansen. Till generation efter generation efter generation.

We are all one.

Friday, May 16, 2014

I have embraced!

Taryn Brumfitt hatade sin kropp. Bestämde sig för att förändra den helt. Gjorde det. Upptäckte att det där med att älska sin kropp inte har något att göra med hur den ser ut. Hon startade "The body image movement". Vars syfte är att sprida budskapet om att älska sin kropp. 


Nu vill hon göra en dokumentär och samlar in pengar på kickstarter.com. Gå in och läs. Se trailern. Jag stöder ju förstår. Finns inget jag brinner för mer än detta. Sprid vidare. Och älska dig själv!


Ps. Igår satt jag med PMS-humör och spydde galla över min kroppshydda. Fick mail om detta projekt idag av en vän. Perfekt wake-up call. Idag blir det nog att dra på sig något tajt fodral har jag på känn. Ha en fantastisk fredag soul monkeys!

Wednesday, May 14, 2014

Ett litet hej



Ps. Han springer som en galning ute. Inne ligger han mest och pöser. Så nära det bara går. Helst skulle han nog krypa in under skinnet om han fick. Jag är trött som en urvriden disktrasa. Men skrattar varje dag åt mitt lilla underverk till hund. Han är verkligen hundarnas Cresent. Världsmästarhunden helt enkelt. 

Sunday, May 4, 2014

Dogo!

Ja alltså. Om en vecka på måndag. Kommer denna lilla krabat hem till mig. Jag älskar honom redan. Det känns så rätt. Så naturligt. Så KUL! Och så spännande. 


Ja ja. Klart jag har en hund som ser ut precis såhär på min visionboard. Han är verkligen en dröm som blir verklighet. En blandras mellan dvärgpinscher och fransk bulldogg. En charmig kille som fyller ett år i juli. Jag planerar redan hans köttårta. För er som är riktigt intresserade. Här är han i aktion. 


Ps. Nej jag lovar inte att hålla mig från att bli crazy dog lady. Visar ju redan nu stolt upp bilder på honom till alla jag möter. Igår tvingade jag flera bekanta att se videon av honom på krogen. De nickade artigt och sa. "Oj vilken fin voffse". Knappast det de tänkte..

Jag lovprisar livet!

Åh livet! Jag känner så starkt. Hur jag är omsluten av kärlek. Hur flödet tar mig framåt i en jämn ström av mirakel. Jag lever i en stilla virvelvind av tacksamhet och välsignelse. Jag njuter för fullt av magiken. I det lilla. I det stora. Och i det lilla som är det stora. På instagram skriver jag Ranelidska haranger på knaglig engelska om hur stort livet är. Hur kärleken är magnifik. Hur jag badar i överflöd. 

Här är jag glad. Fyra på natten.

 Fyll din egen kopp först och ge sedan åt andra. Min kopp svämmar över just nu. Och jag måste få utlopp. Få skämma bort er. Alternativt. Plåga er. Med mina sånger utan noter. Där jag textar livets lov.

Det känns som en enorm skatteåterbäring. Som att tomatplantan börjar ge frukt. Eller grönsak. Det känns som en öppen kanal. Ett vattenfall av överflöd. Det känns. Sådär som det är meningen att det ska kännas. När livet är. Vad det ska vara. Precis just nu. 


Lika naturligt som det känns trist ibland. Lika naturligt fantastiskt underbart känns det nu. När det sanna får träda fram. Ta plats. Och skina som alla världens solstrålar. Tillsammans med människor. Själar. Hjärtan.

Åh livet. Vilken resa. Vilken dröm. Verklighet. I sin fulla rätt.