Ibland är yogan så jävla jobbig. Ibland är den trist. Ibland bara någonting jag gör per automatik. Men ibland. Eller idag. Var den magisk. Magi. Det går inte att ta på. Det bara vibrerar rätt på alla ställen i hela mitt universum. Jag ler från längst där inne och långt långt ut. AAH! Flum. Flummeli. Flum. Flum.
Ps. Att det finns en Kundaliniyogalärare i dessa trakter Att
hon är helt fantastisk! Att jag hittade denna yogaform. Tacksamheten! Tacksamheten! Tacksamheten!
Ps. 2. Alla ni som inte prövat Kundaliniyoga. Do it. Det är så vansinnigt kul. Galet. Knäppt. Underbart.
Såna känslor har jag nog också för min träning ibland, men sen de där dagarna när allt klaffar. Då är det de roligaste som finns. :)
ReplyDeleteKanske det är därför man fortsätter. För man vet att med jämna mellanrum blir man rikligt belönad. :) Ha en fina dag. Kram!
ReplyDeleteÅåå vad jag kan känna igen mig där. Magi, det är det jag ofta känner då jag går på yoga i New York. Alldeles fantastiskt och helt underbart, som om man når ett andra universum eller nåt. Som om man är med om någonting större liksom. :)
ReplyDeleteÄlskar ditt flummande btw, fortsätt så Pamppo! Du är älskad och helt otroligt underbar, ser framemot att se dig då jag kommer till Jeppis i december. KRAM <3
Michaela min stjärna! Tack! Tack! Tack! Ja yogan är så underbar. Det är omöjligt att yoga och inte förändras. Den går på djupet. Love it! KÄRLEK!
ReplyDelete